Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Svensk nutidshisloria. Av Georg Andrén - Louis de Geer: Politiska hågkomster från åren 1901—1921
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 327
nitära ideal och liberalismens gamla demokratiska författningsprogram,
utbygger Bismarcks socialförsäkring och stärker
klassorganisationernas förmåga till självhjälp. Rättsstatens mekanism fullkomnas,
samtidigt som ivriga krafter äro verksamma att undergräva rättsstankens
helgd och kraft.
Förvisso skall man på djupet finna enhet och sammanhang även
i denna mångfrestande och splittrade verksamhet. Även denna tid
— tiden fram till världskrigets sista år — har ett eget ansikte, låt
vara, att det är så rörligt, att det icke är lätt att teckna en bild
därav.
Karl Hildebrands verk ger helt visst mera intryck av splittringen
och söndringen än av samlingen och enheten. Detta följer redan
av den metod, som förf. valt för sin framställning. I sin strävan
efter objektivitet söker förf. icke att giva en egen, mera personligt
färgad uppfattning av händelser och handlingar, utan nöjer sig med
att referera de stridande parternas. Ett dylikt förfaringssätt är helt
visst synnerligen försvarligt, när den skildrade tiden ligger oss så
nära och ännu har kvar så mycket av politisk aktualitet. I sin
sakliga iver söker förf. vidare att nå en hög grad av fullständighet i sina
redogörelser för de olika årens praktiska politik. Det blir därför
mindre utrymme över för en analys av det politiska arbetets allmänna
tendenser och idéinnehåll. Vad man får blir på så sätt mindre en
fortskridande utveckling än en lång rad processer. Samtidigt som man
konstaterar detta, måste man emellertid erkänna, att tidens eget kynnne
frestar till en dylik metod, och att det skulle möta stora
svårigheter att giva en mera sammanfattande, mera syntetisk och mindre
krönikeartad framställning av händelser och förhållanden i vårt land
för tiden efter 1907. Sådant verket nu är, ger det oss en
synnerligen innehållsrik bild av ett ovanligt innehållsrikt och betydelsefullt
tidsskede i Sveriges historia. Talrika illustrationer förhöja värdet av
detta arbete; mer än en torde dock luta åt den uppfattningen, att
vissa av personfotografierna saklöst kunnat vara borta.
En långt mera personlig färg och syftning har då ett par andra
arbeten, som nyligen sett dagen och som beröra olika sidor av vårt
lands senaste historia. Det ena är Louis de Geers Politiska
hågkomster från åren 1901—1921 (Sthlm 1926, Norstedt & Söner, kr.
3: 75). Vad som i dessa memoarer framför allt intresserar är
minnena från de två tillfällen, då förf. intagit en ställning, som gjort
honom kallad att spela en betydande roll. Det ena tillfället var,
då Louis de Geer som en av ledarna för den mera försvarsvänliga
fronden inom liberala partiet mot Karl StaafFs ministär år 1914 erhöll
konungens uppdrag att bilda en ny regering. De konstitutionella
krigsropen under februarikrisen 1914 skrämde emellertid de
påräknade liberala hjälptrupperna över till StaafFs sida, och det svåra
uppdraget fick läggas i starkare händer. Det andra tillfället kom, då
Louis de Geer 1920 trädde i spetsen för en ministär av dugliga
fackmän. Det blev, som förf. själv uttrycker det, en tämligen
»misslyckad Stockholmssejour» på några få månader. Vad som brast var väl
24. Svensk Tidskrift 192G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
