Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 juni 1926 - Vår nya härordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332 DAGENS FRÅGOR
fullt så stor nedsättning av vår militära styrka, om ej därmed
kombinerats en stark minskning av de särskilda truppförbandens
befälskadrer, frikallandet av en del av årskontingenten från egentlig militär
utbildning samt fastställandet av en ytterligt kort utbildningstid för
flertalet av även de vapenövade värnpliktiga.
Vill man nedbringa antalet fredstruppförband utan att samtidigt
allt för mycket försvaga krigsorganisationen, måste befälskadern inom
varje särskilt förband göras proportionsvis starkare, så att dels en
större utsvällning av förbandet vid mobilisering blir möjlig, dels ett
intensivt nyorganisationsarbete omedelbart efter mobiliseringen kan
komma igång. Befälskadern vid krig kan endast till en viss procent
bestå av reservbefäl eller annat icke-aktivt befäl, de viktigare
befattningarna böra i regel besättas med aktiv personal, som legat i
ständig träning och kunnat följa med krigskonstens fortgående
utveckling.
Den aktiva befälskadern enligt vår nya härordning är bestämd
endast med hänsyn till fredsutbildningens krav. Och — vad än
värre är — den är bestämd icke med hänsyn till utbildning av hela
den vapenföra årskontingenten utan endast för utbildning av en del
av densamma. Ingen torde dock på allvar förneka, att vårt land
kan komma att behöva uttaga hela den levande kraften för sitt
försvar. Genom begränsningen av den vapenövade årskontingentens
storlek motverkas direkt ersättningstjänsten under krig och
uppsättandet av nya förband. Ty ett sådant organisationsarbete, under alla
förhållanden av mycket komplicerad natur, blir ytterligt försvårat,
om de värnpliktiga under fred icke fått ens en grundläggande
militär utbildning. Även med en betydligt rikare befälstillgång än den
vår nya härordning skänker, kommer detta ersättningsarbete att
kräva en tid som i många lägen icke kan väntas stå till buds.
Strävandet att nedbringa de värnpliktigas övningstid till ett
minimum är både allmän och fullt naturlig. Den första utbildning av
90 dagar, som vår nya härordning stadgar för den stora massan
vapenövade värnpliktiga, utan att samtidigt kompensation sökts genom
ett ökat antal repetitionsövningar — tvärtom hava dessa minskats
— ligger emellertid långt under det mått, som förmår bibringa den
grad av utbildning, som kräves för att en efter några års förlopp
inkallad värnpliktig skall omedelbart vid mobilisering vara en
användbar soldat. Endast de senast utbildade årsklasserna torde kunna
från början tagas i anspråk för att skydda det improvisationsarbete
i stor stil som kommer att erfordras för att taga igen vad
fredsorganisationen försummat att giva. Den faran ligger nära till hands,
att skyddet blir för svagt för att bereda den erforderliga tidsfristen.
Det har ifrågasatts, huruvida icke de förbättringar i det nu
bestående som den nya härordningen i några fall innebär, främst
flygvapnets förstärkande och införandet av viss modern materiel, skulle
kunna uppväga de nu nämnda svagheterna. Tyvärr är så ej
förhållandet. Bristerna äro allt för fundamentala för att de genom en
eller annan organisationsdetalj, huru nödvändig och nyttig den än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
