Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 15 juni 1926 - »Världsrevolutionens vapensmedja» - Brasilien, Spanien och Folkförbundsrådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 DAGENS FRÅGOR
rikespolitikens strävanden. Utan beaktande av denna väsentliga
synpunkt blir bedömandet av Moskvas politik ovillkorligen skevt.
Detta är emellertid ej någon anmärkning mot Brusewitz’
framställning, vilken som sagt avser det inre läget. Och med sina fel och
förtjänster är Brusewitz’ nya Rysslandsbok ett dokument värt att
uppmärksammas. Omdömena kunna skifta diametralt även mellan
samtida iakttagare av den ryska kommunismens växlande experiment,
men »Världsrevolutionens vapensmedja» hör otvivelaktigt till de inlägg
i Rysslandsdebatten som varken böra eller kunna förbigås Den
kompletterar på ett lyckligt sätt åtskilliga skildringar av annan färg och
inriktning.
Nationernas Förbunds råd hade vid sin
nyligen hållna 40:de session bl. a. även att
behandla den ömtåliga frågan om rådets sammansättning efter
Tysklands inträde i förbundet som permanent rådsmakt. Den påfallande
brist på intresse den stora allmänheten lagt i dagen med hänsyn
till denna frågas behandling de senaste månaderna utgör en roande
kontrast mot den i flera länder, ej minst i Sverige, uppjagade
stämningen, när rådet i mars senast brottades med detta ömtåliga och
segslitna problem. Och likväl voro tvisteämnena hela tiden
unge-för desamma.
Rådet hade nu i juni som utgångspunkt för sina förhandlingar det
av lord Gecils stora kommitté avgivna betänkandet. Detta
kringgick formellt de farliga punkterna genom att ej alls yttra sig om
själva huvudsaken, de permanenta rådsplatserna. I fråga om de
tillfälliga däremot hade nästan lekande lätt ett kompromissförslag
åvägabragts. Enligt detta skulle de tillfälliga rådsplatsernas antal ökas
från sex till nio, varvid man rätt tydligt lät förstå, att en av de
nya rådsplatserna var avsedd för en sydamerikansk stat, d. v. s. att
utrymme i rådet skulle beredas för Brasilien, det i förbundets sköte
återvändande Argentina och någon av de mindre sydamerikanska
republikerna. Detta var det ena ben man erbjöd de s. k.
»nationella aspirationerna»; det andra var nästan ännu läckrare.
Visserligen skulle omsider »rotation» genomföras vid rådsledamotsvalen
(en koncession åt förbundets lilla reformvänliga grupp), men tre av de
nio platserna skulle göras »halvpermanenta» genom en bestämmelse
om att församlingen kunde med kvalificerad majoritet förklara dessas
innehavare genast återvalbara. I praktiken skulle detta betyda, att
Spanien och möjligen även Brasilien skulle få utsikt att faktiskt bli
ständiga rådsmedlemrnar, medan åtminstone ett tredje dylikt premium
reserverades för att belöna särskilt förtjänta smågossar i rådsklassen
eller för att tysta munnen på särskilt högljudda bråkstakar. Den
nya ordningen skulle — med tre månaders avkortning på det
löpande årets mandat för tillfälliga rådsledamöter — genom
rådsplatsernas tillträde omedelbart efter valet sättas i funktion redan nu i
september, så att Polen ej komme att berövas honnören att inträda
i rådet samtidigt med Tyskland. Vad den finurliga planen offrade,
Brasilien, Spanien oeh
Folkförbundsrådet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
