Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 27 sept. 1926 - De frisinnade vid skiljovägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396 DAGENS FRÅGOR
kets andra hälft — att det måste bliva »antingen bättre eller sämre»,
för att citera en bekant politisk prognos. Kan partiet icke öka sin
numerär och stärka sin kvalitet, då kan det icke undgå det odium
politicum, som alltid följer en maktställning, som icke uppbäres av
allmänt respekterade förutsättningar. Alltsedan 1914 har partiet varit
statt i ständig tillbakagång. Det mäktiga, framgångrika och
segervissa parti, som hösten 1911 insatte 102 män i Andra kammaren, led
sitt första stora nederlag, då det 1914 icke ville eller icke kunde
förstå vad läget krävde. Det uppvispade skum, som den
»konstitutionella konfliktens» mästerkockar sökte servera som passande näring
åt den svenska valmanskåren 1914 visade sig vara en misslyckad
spekulation. Höstvalen 1914 förde blott in 57 frisinnade i Andra
kammaren. Den Edénska koalitionsministären 1917—20 begick — i
liberal reformiver och under socialdemokratiskt tryck — den stora
oförsiktigheten att i ett slag förverkliga nästan alla den svenska
radikalismens gamla och nya önskemål. Partiprogrammet förlorades
genom att realiseras. I den stund, då det gällde att antingen
bekänna, att det bestående liberala samhället var programmet, eller
att också slå nytt vin i de gamla läglarna och skapa ett nytt
program, i den stunden hade partiet ingen ledare med tillräcklig
auktoritet att hålla det samman om ett program. Till övermått hade
man i demokratiens nya rike använt sagans trollformel »Sesam,
öppna dig» — men inga skatter funnos bakom de stolta frasernas
och de många lagarnes fasader. Den besvikelse, som därav föddes
förde många över till det konservativa lägret, medan andra — de
obotliga reformoptimisterna — drevos vidare till socialdemokratien.
Liberala partiet var statt i upplösning, ty dess mission var fylld. Då
anmäldes på nytt förbudskravet, men detta krav blev mera en signal
till söndring än till samling. Förgäves sökte Edén efter gamla vanan
kanalisera det politiska livets strömmar med små konstitutionella
apparater. Folkomröstningsreceptet kunde emellertid icke rädda den liberale
ledarens ställning eller partiets enhet. De lager inom partiet, framför
allt nykterhetsrörelsens och friförsamlingarnas män, som länge
hållits tillbaka av den mer eller mindre verdandistiskt betonade
professorsliberalismen, lade nu beslag på det frisinnade namnet och
större delen av den liberala valmanskåren. Stora skaror av det
gamla partiet sökte sig över till de konservativa partierna, än i
besvikelse över den liberala reformpolitikens frukter, än av missnöje
med den liberala regeringens radikala kurs, än med den medvetna
avsikten att slå vakt om det bestående samhälle, som blivit uppbyggt
på liberala principer, men nu hotades av en kraftigt framryckande
socialdemokrati. En tredje grupp slöt sig samman i ett nytt liberalt
parti med advokaten Eliel Löfgren som nominell ledare.
Vidriga öden och en misslyckad politik har reducerat det
frisinnade partiet i den folkvalda kammaren till mindre än en tredjedel
sedan våren 1914, en reduktion, som framför allt träffat partiets bäst
kvalificerade krafter — men dess makt i det svenska statslivet är
oförsvagad. Ty denna makt bygger icke på numerär styrka; ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
