Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Mexikansk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490 DAGENS FRÅGOR
san av landets invånare. Emellertid var det under Diaz’ välde, som
industrialismen gjorde sitt intåg Mexiko och landet blev en aktiv
faktor i världspolitiken. Främsta rollen spelade härvid produktionen
av bergolja. Redan år 1911 uppgick denna till 12,6 millioner barrels,
tämligen jämnt fördelad mellan nordamerikanska och engelska
oljeintressenter.
Diaz efterträddes av oppositionsledaren Madero, som företrädde
kraven på en politisk demokratisering och jordreformer. Madero
visade sig emellertid föga vuxen sin uppgift, förhållandena blevo
anarkiska, och 1913 störtades han av Huerta samt dödades kort därefter.
Huerta representerade en återgång till Diaz’ metoder och var en i
många hänseenden kraftfull och duglig statschef. Han åtnjöt också
rätt starka brittiska sympatier men stötte på ett oblidkelig! motstånd
från Förenta Staternas nye president Wilson, som ville genomföra
demokrati i Mexiko. Förhållandena blevo spända, Förenta Staterna
visade interventionistiska tendenser och understödde öppet Huertas
motståndare. Efter tvenne års förvirrade stridigheter störtades Huerta.
Vid krigsutbrottet 1914 befunno sig sålunda Mexikos bägge stora
frågor i ett akut stadium: den inre, vars kärna är jordfrågan, och
den yttre, som koncentrerar sig kring problemet om de utländska
oljebolagens ställning. Redan före kriget hade nämligen Mexikos
oljeproduktion stigit till världsbetydelse. Landet blev definitivt
nummer två bland världens oljeproducenter. 1913 producerades i Mexiko
25,7, 1919 87 och 1924 139,7 millioner barrels olja. Bland
oljeintressenterna försköts samtidigt proportionen alltmer till det amerikanska
kapitalets förmån.
Krigsåren bilda även den epok, under vilken av allt att döma en
demokratiskt betonad nationalism med spets mot U. S. A. bröt igenom
i Mexiko. Att denna rörelse kom att så starkt som skedde rikta
sig mot den nordlige grannen berodde i icke ringa mån på Wilsons
ovisa politik, vilken utgjorde en vacklande kompromiss mellan
oljeintressenternas klart egoistiska krav och osäkra försök att stödja de
s. k. demokratiska grupperna i Mexiko. Denna motsägelse var
olöslig. General Pershings expedition 1916 mot »rövarhövdingen» Villa
i Mexikos nordligaste distrikt blev både dyrbar och resultatlös.
»A.B.C.»-staternas (Argentina, Brasilien, Chile) medlingsförsök samma år mötte
föga förståelse i U. S. A. och rann ut i sanden. Och när slutligen
»konstitutionalisternas» ledare Garranza år 1917 lyckades i lagliga former
befästa sin makt, hade motsatsförhållandet mellan denne och Förenta
Staterna redan nått en hög grad av spänning. U. S. A:s ingripande
i kriget i Europa möttes också från mexikanskt håll med försök till
närmanden till Tyskland.
Garranza innehade makten delvis redan från 1915 och tämligen
obestritt från 1917 till 1920, då han störtades och mördades.
Carran-zas fall orsakades emellertid icke så mycket av hans politiska
principer som av hans ofta våldsamt militäriska regeringsmetoder. Hans
namn är emellertid oskiljaktigt förbundet med tre stora reformlinjer
i mexikansk politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
