Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1926 - Den brittiska rikskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 193
lojalt orda om samhörighetsband, och han utlovade t. o. m.
Sydafrikanska unionens »hjärtliga stöd och samverkan» vid försöken att
»trygga riksförbindelsernas nytta och permanens genom att främja
rikets effektivitet som ett redskap till det goda såväl för var och en
av dess associerade medlemmar som för världen i stort».
Emellertid framträdde i andra delar av talet åtskilliga av hans
separatsynpunkter. Sålunda förnekade han för Sydafrikas del rent ut tillvaron
av en sådan förutsättning för sammanhållning som »viljan att leva
inom riket». Däremot fanns där, fortsatte han, »håg att äga denna
vilja i lika hög grad som hos alla andra riksmedlemmar», och den kunde
tryggas för framtiden, om Sydafrika bragtes att tro på sitt fulla och
fria »nationhood» på basen av jämlikhet med alla övriga
riksmedlemmar. Denna tro skulle uppstå »i det ögonblick dess oberoende
nationella status upphörde att vara en omtvistad sak och bleve
internationellt erkänt». General Hertzog hoppades därför, att denna
fråga om »the status of the Dominions» skulle upptagas av
konferensen och lösas på ett sätt, som avlägsnade all fruktan och allt
tvivel för framtiden. Frågans betydelse som överläggningsämne
motiverade han därmed, att alla de aktuella ekonomiska frågor av
praktisk art, som behandlades, hade sitt vitala intresse väsentligen, om
ej uteslutande, därför att man förutsatte riket som en varaktig form
för deras inbördes förhållanden. På denna avgörande punkt var
emellertid, som synes, general Hertzog oviss, vilket dock ej hindrade
honom att liksom Baldwin formulera en allmän princip för
behandlingen av frågor av riksintresse. Hertzogs tes lydde: »I princip
obegränsad handlingsfrihet för varje enskild medlem av riket (»the
Com-monwealth»), i praktiken samråd i syfte att, varhälst det vore
möjligt, åstadkomma samarbete».
Samarbete från fall till fall är ju en rätt lös form av riksenhet,
och Hertzogs en smula slingrande förkunnelse av de sydafrikanska
rikstankarna har också på många håll väckt kritik, så t. ex. i Canada,
där den konservativa oppositionens nye ledare, mr Guthrie, i ett tal
gått rätt illa åt Hertzogs hypotetiska lojalitetsprincip, vilken syntes
innebära, att »hans land skulle stanna inom riket, när allt vore bra,
men vara i stånd att förklara sig neutralt i händelse av en kris».
Skarpast har kritiken kommit från Hertzogs forne vapenbroder under
boerkriget, general Smuts, som kategoriskt förklarat, att en
överväldigande majoritet av Sydafrikas folk, inom alla partier, »har viljan
att stanna inom riket». Hertzog hade ej korrekt återgivit det
verkliga läget, som vore, att »vi äro nöjda med brittiska riket och med
den ställning vi hava inom riket». Sydafrikas folk ville ej lämna
riket och på sina skuldror taga konsekvenserna av en sådan
handling. I fråga om Hertzogs myckna tal om dess »status», så hade
Sydafrika enligt Smuts’ mening nu »a big status in Europé and
a big status in the world». Den hade det vunnit ej genom
stor-talighet eller hotelser utan genom att fylla sin plikt. När Botha
och Smuts deltogo i rikskonferensen, kommo de dit som vänner till
vänner, hotade inte, utan talade som vänner, och på den vägen kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
