Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ur årets utrikeskrönika. Av Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ÅRETS UTRIKESKRÖNIKA 503
om Mosul, i huvudsak efter de linjer Nationernas förbunds
råd i december 1925 angav. Regeringen i Angöra tyckes
t. o. m. något senare ha försiktigt hört sig för i Geneve om
möjligheterna att vinna inträde i förbundet med garanti för
omedelbart erhållande av rådsplats. Denna ansats till
»europeisk orientering» följdes emellertid snart av en turkisk-rysk
vänskapsdemonstration i Odessa, där Tjitjerin efter bästa
europeiska förebilder mötte den turkiske utrikesministern
och med denne växlade tal om Svarta havets frihet, ej utan
att den ryske talaren framhävde sitt lands sjömilitära
maktresurser, om det gällde att där »trygga freden» och tillvarataga
de gemensamma rysk-turkiska intressena mot fridstörare.
Det har gissats hit och dit om Odessatalens adress. Möjligt
är, att de voro avsedda att ge Mussolini en vink om att
Turkiet ej vore utan vänner. Huruvida det funnits någon
verklighetsgnista bakom ryktesröken om italienska
expansionsplaner i Mindre Asien, är dock omtvistat. Odessamötet hade
emellertid föregåtts av en hemlighetsfull diplomatisk
konferens i Angöra mellan ombud för Ryssland, Turkiet, Persien
och Afghanistan. Några vittgående förbundsavtal torde ej
där ha förekommit, men konferensen innebar dock för
västerländska regeringar ett memento om att det ryska inflytandet
i Främre Orienten är en politisk faktor att räkna med.
Till sist några ord om den nyligen avslutade brittiska
rikskonferensen, vars yttre förlopp skildrats i ett par uppsatser
på avdelningen Dagens Frågor. Denna konferens har väl
främst den betydelsen, att den för allmänheten utanför
Rrit-tiska riket offentligen kungjort den genomgripande förändring
av rikets inre struktur, som pågått under och efter
världskriget men alltför ofta förbisetts av främmande iakttagare. Det
fanns en tid, då engelsmännen i moderlandet, generaliserande
vad som hänt med de 13 nordamerikanska kolonierna,
resignerat plägade säga: »kolonier äro som äpplen på träden;
när de mognat, falla de av». Sedan kom en annan tid, då
samhörighetskänslan inom det Större Rritannien upptäckts
och fostrats och då man här och där både i hemlandet och
kolonierna lärt »to think imperially», att tänka rikstankar.
Riksenhetens stärkande blev dessa »imperialisters» lösen, och
som medel tänkte man sig preferenstullar, stundom även ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
