Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 YRJÖ HIRN
nämligen alltför störande i ensemblen för att teaterdirektörerna
skulle känt sig lockande att engagera sujetter från Finland. Där
lusten att spela teater gjorde sig gällande i all sin
oemotståndlighet, kunde den därför finna sin tillfredsställelse, eller sitt
surrogat för tillfredställelse, endast i amatörspektaklen.
Detta surrogat stod emellertid till buds så gott som överallt,
där den svenskspråkiga bildningen hade sina hemorter, eller där
den skjutit fram sina utposter inom det finska språkområdet.
Ty sällskapsteatern var under senaste århundrade en institution
i vårt kulturliv, och den rent av blomstrade, synes det, i några
av de småstäder, där tjänstemännen, skollärarna och de
förmögnare näringsidkarna bildade ett litet samhälle för sig mitt
ibland en befolkning, som talade ett annat språk än de. I finska
som i svenska bygder uppfördes sålunda svenska teaterpjäser,
och det bildade sig på varje ort små stamtrupper av amatörer,
som sörjde för att traditionerna höllos vid makt. Om den
konstnärliga nivån icke alltid var så hög, så roade man sig i alla fall
förträffligt, icke minst på den inre sidan om rampen. Och livet
tedde väl sig rikare än förr för småstädernas invånare, var gång
de i förnyad överraskning kunde finna, att den barske
skolrektorn var ypperlig i komiska roller, eller att den vardaglige
apotekaren braverade i de folkliga sångspelens lyriska partier.
I all sin anspråkslöshet hade dessa dramatiska föreställningar
sin ovärderliga betydelse för de många isolerade samhällen, som
den långa vintern igenom drömde sin dröm om järnvägen, genom
vilken även de en gång skulle föras närmare den stora och fria
världen.
Ur de äldres hågkomst kunde helt visst intressanta traditioner
om småstädernas amatörteatrar ännu bli framdragna och
sammanställda. De förtjäna sitt kapital i den inhemska kulturhistorien,
tillsammans med sångföreningarna och läsekretsarna och alla
de övriga yttringarna av den borgerliga landsortssocietetens
litte-rärt-konstnärliga strävanden. Men det är ingen tid att förlora
om man vill bevara dessa minnen av en förgången kulturperiod.
Ty som ett societetsnöje äro sällskapsspektaklen längesedan i
utdöende hos oss, liksom de väl äro det överallt i världen. När
landsortens borgerliga publik numera besöker teatern, går den
att »se på färdigt». Och de som sköta om själva spektaklet
äro antingen professionella aktörer, eller medlemmar av en
ungdomsförening, elever vid en folkhögskola, eller arbetare vid någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
