Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Teaterlivet i Finland. Av Yrjö Hirn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIVET I FINLAND 515
När de små landsortsteatrarna i sina framställningar ha
uppnått konstnärliga resultat, så beror detta väl i många fall på att
ledaren — eller någon av sujetterna — i begåvning höjer sig
över den vardagliga nivån. Det förhåller sig nämligen så, att
arbetarteatern varit den första skolan för några av våra
yrkesskådespelare, som numera med heder försvara sin plats på de
stora städernas borgerliga scener. Och det forjänar å andra sidan
framhållas, att många av arbetarteatrarnas ledare äro erfarna
skådespelare, som övergivit de borgerliga scenerna för att verka
i den demokratiska konströrelsens tjänst. Men det har
naturligtvis icke funnits vare sig begåvade aktörer eller fackkunniga
yrkesmän i tillräckligt stort antal för att de med sitt personliga
inflytande skulle kunnat påverka alla de många teatrarna
utöver det vida landet. Att dessa teatrar åtminstone i yttre
avseende, i dekorationer och i scensättning, kunna tillfredsställa
så mycket högre anspråk än de gamla sällskapsspektaklen, det
är närmast att förklara som resultat av en högt uppdriven
organisation, d. v. s. av det inflytande en centralledning har utövat över
de enskilda skådespelartrupperna.
Sedan sex år tillbaka äro nämligen de flesta av landets
arbetarteatrar inskrivna i ett förbund, som håller vård om dessa teatrars
samfällda angelägenheter. Förbundet ombesörjer översättningar
av teaterpjäser och anskaffar rättigheter för uppförande av dem.
Det utgiver en illustrerad, månatligen utkommande tidskrift,
Työväen Näyttämötaide (Arbetarnas scenkonst), som låter sina
läsare följa de dramatiska livsyttringarna såväl hemma som i
utlandet.1 Det har vidare på sitt förlag publicerat en fullständig
finsk översättning av Mantzius’ Skuespilkunstens Historie — och
jag behöver icke framhålla huru verkningskraftigt det därmed
arbetat för höjande av fackkulturen hos de många
amatörskådespelarna i arbetarsamhällena. I syfte att rent yrkesmässigt
befrämja teatrarnas verksamhet utsänder förbundet vidare några
resande instruktörer, som meddela anvisningar i scensättningens
elementer. Under somrarna 1923, 1924 och 1926 slutligen har
det anordnat stora undervisningskurser för ledare och
skådespelare vid arbetarteatrarna. Under dessa kurser, som varit
besökta av talrika deltagare (120 vid den ena och 60 vid de
två andra) har undervisning meddelats i deklamation, plastik,
1 Det förtjänar nämnas, att en annan finskspråkig teatertidskrift utgives av
en förening, som arbetar för de borgerliga teatrarnas samfällda intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
