Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Siljansområdets fäbodbygd. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 569
sigj att det framförallt var den otillräckliga spannmålsproduktionen,
som så ofta giorde befolkningens utkomst prekär. Men just detta,
att både inägojord och betesmarker utnyttjats till bristningsgränsen,
visar, synes det, otvivelaktigt, att den innersta förklaringsgrunden till
befolkningsanhopningen ej kan sökas i tillgången till skogsvidderna.
Hade endast denna tillgång varit bestämmande för
befolkningsrörel-sen^ hade dess resultat knappast blivit en större befolkningstäthet än
i andra nordsvenska bygder med liknande resurser. Men medan
allmogen i Siljansbygden dragit sig fram på sin allt otillräckligare jord,
har den bjudit ut en särskild vara, nämligen sin egen arbetskraft. Och
för denna vara, tillhandahållen såsom säsongarbetskraft, har det
alltid funnits marknad tack vare det utmärkta läget invid en av
Sveriges huvudbygder. Bruken, från Stora Tuna och nedåt, herrgårdarna
med sitt avsevärda behov av extra arbetskraft till tröskning och
odlingsarbeten, alla stora anläggnings- och byggningsarbeten, som krävde
grovarbete, resningarna under Sturarna och Gustav Vasa och det
anmärkningsvärt tunga knektehåll, som landskapet underkastats sedan
Gustav Adolfs tid, representera några av de viktigaste formerna för
den nästan obegränsade efterfrågan. Och denna efterfrågan har
ständigt lockat skaror av härdiga, förnöjsamma arbetare, en i de kall-lösa
tidernas dunkel försvinnande ström av föregångare till de dalkarlar,
som reste Vadstena slotts murar och höllo till godo med det
bortglömda treåriga smöret — »synnerligen tern sådant väl tjänliget» var —
liksom till alla de okända bygdebrytare, vilkas namnlösa insatser ännu
röjas av de böljande skördarna på Mälarbygdens »Dalkarls»åkrar.
Ingen har ännu gripit sig an med den lika lockande som svårlösta
uppgiften att skriva »herrearbetets» historia och värdesätta den
ekonomiska betydelsen av den rikliga tillgång på säsongarbetskraft,
Siljansbygden erbjudit. Här är det emellertid den andra sidan av saken,
säsongarbetets betydelse för befolkningstätheten, som intresserar. Det
torde då utan vidare vara klart, att det är efterfrågan på
Siljansbygdens övertaliga arbetskraft, som sedan gammalt giort det möjligt
för befolkningen att i så stor utsträckning stanna kvar i födelsebygden.
Från detta faktum faller den rätta belysningen över den långt drivna
jordstyckningen och det överdrivna utnyttjandet av skogsbetena. För
en befolkning, som varit hänvisad till säsongarbete på växlande
arbetsplatser, har det varit av vital betydelse att kunna falla tillbaka på
ett eget jordbruk. Mellan säsongarbetet och det egna jordbruket har
rått en ständig växelverkan, båda ha förutsatt varandra. Utan
arbetsförtjänsterna hade man ej kunnat draga sig fram på den
otillräckliga jorden, och utan jorden hade arbetskraften ej kunnat reserveras för
periodiska behov. Den förändring, skogsbrukets industrialisering
medfört, är därför ej heller så genomgripande som man lätt föreställer sig.
Arbetstillfällena ha delvis — men ingalunda fullständigt — flyttat in
i bygden, inkomsterna ha blivit rikligare och välståndet har
följaktligen stigit, helst jordbrukets effektivitet samtidigt blivit en helt annan
och dess avsättningsförhållanden ojämförligt förbättrats. Men
växelverkan mellan olika näringsfång kvarstår alltjämt. För skogsindustri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
