Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Finska kultursträvanden under senaste halvsekel. Av Werner Söderhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINSKA KULTURSTRÄVANDEN UNDER SENASTE HALVSEKEL 21
sofiskt, tekniskt; det har, fastän genom sina accentförhållanden
svårhanterligt i vanliga versschemata, böjts till att med sitt
naturliga välljud fylla alla olika slag av lyriska former.
Efter storstrejken 1905, då vi egentligen första gången fingo
en känning av massornas makt, kom finskan officiellt in i
regeringen, i det den tillträdande konstitutionelie statsministern Leo
Mechelin begynte med att hålla sitt programtal på finska. Efter
enkammarens införande 1906 blev det representationens
övervägande språk. — Vid Helsingfors universitet voro i höst
inskrivna 2,761 fmsktalande och 995 svensktalande studenter,
alltså ungefär 73 % mot 27 %\ procentsatsen, som under tidigare
skeden visat svindlande stigningar, har under de senaste åren
hållit sig någorlunda stadig — 1923 var den 71—29. Man
kan säga, att mer än två tredjedelar av de akademiskt bildade
i Finland nu äro fmsktalande. Det finska bildningssträvandet
har från sin oppositionsställning, grundad på en
ideelit-patriotisk men också särdeles reellt berättigad drivkraft, nu nått upp
till ett stadium, där det härskar och befaller; denna ställning
är naturligtvis förenad med ett ansvar, helt annorlunda än förr,
gentemot den andra språkkulturen i landet, som gett det så
ofantligt mycket, liksom också med ett ansvar gentemot den
västerländska civilisationen, till vilken det för oss är en
livsbetingelse att räknas, en samhörighet, som självfallet lättast och
naturligast förmedlas genom Skandinavien.
Ikonsten, vars utvecklingsgång i allmänhet visar samma kurvor
som i andra land, skönjes det nationella inslaget redan tidigt, då
den finska romantiken, alldeles på samma sätt som göterna i
Sverige, väckte tanken på de nationella ämnena. Redan långt
innan den finska folkpoesien blivit bekantgjord möter man i
skulpturen motiv från sångerna, och i motsats mot vad som
skedde i Sverige, blevo stoffen från de gamla dikterna sedan
bestående i konsten ända till dag som är. Också här visar det
sig, av vilken oerhörd betydelse folkdiktningen varit för den
finska kulturen. Överallt ger den ingivelser och vidgar
ämneskretsen; men den gör mer, den väcker självmedvetandet till liv
och ger mod, och framför allt förlänar den skapelserna en
egen-ton, som icke tillhör någon annan än oss.
Liksom Söderman i svensk, Grieg och Svendsen i norsk
musik förde in nationell anda, så gjorde även våra kompositörer,
först i dessas spår medelst byggande på folkmelodier, vilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
