Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Bo Bergman: Min vän baronen - Sigfrid Siwertz: Det stora varuhuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
UR BOKMARKNADEN
De noveller, som Bo Bergman förenat under titeln Min vän
baronen äro övervägande Stockholmsskildringar, små situationsbilder,
typer och porträtt från gator, salonger och klubbar, fint uppfattade
och präglade av en viss älskvärd humor, som tidigare blott
sporadiskt kommit till synes i Bo Bergmans författarskap. Den som icke
tillhör de riktiga stockholmarnas frimurarorden finner kanske ett och
annat litet obetydligt, men har man det rätta sinnet känner man med
ett visst stillsamt inre välbehag i de små skisserna en aning av
Djur-gårdsluft och glitter från Strömmen. Djupare intresse ha särskilt
tvenne berättelser, Teater och Tysta medhjälpare, vilka bägge beröra
problemet om förhållandet mellan skådespelarkonsten och verkligheten
— denna aldrig slutgiltigt lösta fråga, som alltsedan Diderots Paradoxe
sur le comédien icke upphört att irritera teaterkritikerna. Men det
är icke kritikern som i Bo Bergmans bägge noveller för ordet utan
diktaren, som i skådespelarens rollutformning anar samma växelspel
av gestaltande krafter som i diktarens eget skapande. Här har Bo
Bergman icke blott givit ett. par förträffligt berättade noveller utan
också ett lärorikt och djupgående stycke konstnärspsykologi.
Om Sigfrid Siwertz’ roman Det stora varuhuset är en i egentlig
mening »litterär» bok, överensstämmande med författarens ställning
inom den moderna svenska litteraturen, kan måhända diskuteras; men
så mycket är säkert att den är särdeles underhållande. Den behandlar,
som titeln antyder, samma ämne som Zolas roman Au bonheur
des dames: den stora moderna inköpscentralen, Occidentens
organiserade och mekaniserade motsvarighet till Orientens basarer. Men
Siwertz har icke liksom Zola velat prestera någon i skönlitterär form
omklädd nationalekonomi. Han ser hela problemet från rent
personlig synpunkt och söker i sin skildring främst att förmedla ett
intryck av vad ett dylikt ofantligt kommersiellt centrum betyder utåt
och inåt för de människor, som där leva och hava sin varelse. Om
framställningen i detalj är exakt, därom kunna endast fackmännen
döma, men en utomstående tycker sig åtminstone ha på känn att
författaren haft goda källor. Det kan väl hända, att åtskilliga läsare
med en viss otålighet kasta boken ifrån sig med den motiveringen
att man vet det mesta av vad som står där förut; reklamcheferna
och dagspressens kåsörer i skön förening sörja ju numera tämligen
väl för att intet varder fördolt, som passerar i institutioner under
allmänhetens insyn. Men Siwertz’ roman står trots sin lättvindiga ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
