Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Respekten för riksdagen - En brännande Norrlandsfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 DAGENS FRÅGOR
endast i sällsynta undantagsfall, där skäl av utomordentlig vikt före-
finnas, göra utskottsbefordringar (man observere det stående uttryc-
ket!) utanför åldersföljden och sålunda efter verklig realduglighet. Det:
kan ej sällan inträffa, att partiledare sig emellan oförbehållsamt kriti-
sera de ytterst svaga namn, som insatts i det ena och andra utskot-
tet, men icke dess mindre återkomma samma namn år från år, me-
dan de verkligt dugliga få vänta utanför eller i bästa fall sitta på
någon blygsam suppleantplats. Företeelsen torde vid demokratisk
organisation vara ofrånkomlig, men den är icke betydelselös. Den
visar nämligen, att den församling, vilken efter folklig teori och
populär förkunnelse skulle vara höjd över det allmänna livets van-
liga bräckligheter samt låta duglighet och förtjänst komma till deras
rätt på helt annat sätt än vad inom statsförvaltning och enskild
verksamhet anses kunna ske, i själva verket lider av just samma
svagheter och detta kanske mera, än man någonstädes eljest möter.
Osökt dyka halvt förgätna historiska reminiscenser upp ur minnet;
och se, där tycks de ha iklätt sig kött och blod igen, och det i riks-
församlingens egen mitt, de sorglustigt ryktbara bestämmelserna i
1756 års tjänstebetänkande, där den, som stått tre gånger lottlös på
förslag, nästa gång »bör anses för den skickeligaste och värdigaste»>
att självskriven erhålla sysslan till »soulagement för sitt verkeliga
lidande»! Denna motsats mellan anspråk och oförneklig verklighet är
icke och kan icke vara gagnelig för respektens bevarande. Lyckligtvis
brukar vår riksdag trots sina brister göra ett nyttigt och hedrande
arbete. Men det är icke skäl att överdriva dettas betydelse eller att
däråt begära större heder, än det självt gjort sig förtjänt av.
En brännande Norr- Till en lekterstjänst i kristendom och
landsfråga. filosofisk propedeutik vid högre all-
männa läroverket i Härnösand ha inga sökande anmält sig,
så lästes det för några dagar sedan i pressen. Nu står det: Till en
lektorstjänst i latin vid högre allmänna läroverket i Luleå
ha inga sökande anmält sig. Företeelsen är väl känd. Det gäl-
ler inte bara om lektorat och andra tjänster vid läroverken, det
gäller också om folkskolans lärarplatser, det gäller överhuvud om
alla beställningar i Norrland — civila såväl som militära — att de
på grund av geografiska, klimatiska, ekonomiska och andra omstän-
digheter te sig mindre lockande. Mestadels framträder företeelsen
inte så bjärt som i de här anförda fallen, då ingen sökande alls an-
mält sig, men av det jämförelsevis mycket ringa antalet sökande
framgår ändå med ofrånkomlig tydlighet, att platserna i Norrland
icke äro eftertraktade. En befattning, som i Uppland eller Östergöt-
land skulle locka tjugu sökande, sökes i Norrland kanske av två
kompetenta personer. Det är tydligt, att under sådana omständig-
heter urvalet vid platsernas besättande icke blir så gott som man
skulle önska.
Därmed är naturligtvis icke sagt, att rekryteringen av statens tjän-
ster i Norrland genomgående skulle vara dålig. Infödda norrlännin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
