Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1927 - Den engelska aktsamlingen om världskrigets utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 79
tron, att en moralisk förbindelse knutits. Ententens hela politik kan
ej ha någon mening, om den ej betyder, att i en rättfärdig tvist (a
just quarrel) England skulle hålla fast vid sina vänner. Denna
hedervärda förväntan har framkallats. \7i kunna ej svika den utan att
utsätta vårt goda namn och rykte för kritik». Growe slöt sin
argumentering med att förklara, att »vår plikt och vårt intresse bestå i
att bistå Frankrike i nödens stund». Hans passionerade
argumentering stöddes av den kylige Nicolsons biljett samma dag om att
hjälpen till Frankrike skulle komma för sent, om mobilisering
fördröjdes. Den fredsälskande Greys betänkligheter sökte Nicolson skingra
genom framhållandet av att mobilisering vore »ett försiktighetsmått
och ej en provokativ åtgärd». Följande dag, den l augusti,
återupprepade Nicolson i en biljett till Grey: »vi borde mobilisera i dag,
så att vår expeditionsstyrka kunde vara på väg nästa vecka. Skulle
vi vackla nu, så komme vi att ångra oss längre fram». Nicolsons
randanteckningar röja för övrigt framför allt ett okritiskt godtagande
av alla ryska synpunkter. Bl. a. söker han ännu den 31 juli
bagatellisera den allmänna ryska mobiliseringen såsom allenast »very
reasonable and sensible precautions», vilka »på intet sätt borde tolkas
såsom utmanande», medan däremot både han och Growe framställde
tyskarnas då ännu rätt blygsamma militära åtgärder såsom en
hemlig mobilisering av värsta slag. Efter genomläsandet av dessa
randanteckningar förvånas man ej, då man finner Harold Begbie
(pseudonymen »A gentleman with a duster») främst utpeka Nicolson bland
världskrigets upphovsmän. Grey å sin sida erkände visserligen i en
randanmärkning styrkan av Nicolsons argumentering, men bibehöll
ända fram till den 4 augusti formell handlingsfrihet. Tyskarna voro?
som bekant, genom sin kränkning av Belgiens neutralitet, tjänstvilliga
nog att förse honom med de argument för Englands deltagande i
kriget, som bäst slogo an på puritansk anglosachsisk åskådning och
undanskymde det faktum, att Englands ingripande främst vållades av
dess omsorg om att hålla Frankrike om ryggen, detta i enlighet med de
halva eller trefjärdedels utfästelser, som givits 1906 och 1912 samt genom
avtalet om franska flottans koncentrering till Medelhavet med ty
åtföljande engelskt ansvar för de blottställda franska Nordsjökusternas
tryggande.
Grey hade en intuitiv uppfattning om den ryska mobiliseringens,
farlighet för framgången av den fredsmedling mellan Ryssland och
Tyskland-Österrike han i det längsta sökte främja, men Nicolson
och Growe bagatelliserade eller urskuldade konsekvent Rysslands
militära åtgärder, och när t. ex. Buchanan den 28 juli i enlighet med
Greys instruktioner varnat Sasonov för att »forcera fram en konflikt»
och därvid framhöll sin regerings förhoppning, att
»mobiliserings-ukasen skulle uppskjutas så länge som möjligt», var Growe genast
framme med en marginalanteckning om att Österrikes krigiska
avsikter (mot Serbien) från början voro otvetydiga och att det därför
»varken vore möjligt eller rättvist och klokt att företaga några
åtgärder för att genom påtryckning avhålla Ryssland från att mobili-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
