Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - En författare och två böcker. Av Ernst Nathorst-Böös j:or - Österlandets själ. Av Hugo Valentin - M. Ehrenpreis: Österlandets själ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 143
ker med att önska, att deras författare på annat sätt än som den
frie journalisten ägnade sig åt politisk verksamhet. Kanske
emellertid dr Essén om sig själv replikerar, vad han i Mellan Östersjön och
Stilla Havet yttrar om ståthållaren i Vladivostok under den
Koltsjak-ska regeringen, general Harvat, som älskade kinesiskt porslin mer än
ryska revolutioner, att man icke må förtänka honom det. »Han har
valt den bättre delen». Ermt Nathorst_BÖÖS j:ol.
ÖSTERLANDETS SJÄL
M. Ehrenpreis, Österlandets själ. Upplevelser och tankar. Med
vignetter av Gunnar Lindvall. Hugo Gebers förlag. Stockholm 1926.
Pris 7 kr.
Då 1700-tals-optimismen lidit skeppsbrott och det kulturella Europas
forna självbelåtenhet efterträtts av pessimistiskt färgade självbetraktelser
och självanklagelser, då upptäcktes »Österlandets själ». Gent emot
det rationalistiska och förflackade Europa läto Herder och Goethe,
Novalis och Friedrich Schlegel Orienten framstå ej blott som en
tjusande, brokig sagovärld med starka färger å la Tusen och en natt
utan även som morgonrodnadens land, religionens och vishetens
mystiska och dyrkansvärda urhem. Men en ny strömning, den borgerliga
liberalismen, fördrev romantiken, och en våg av glad framåtanda
sköljde över den västerländska kulturvärlden, vars miljö vart allt
mindre gynnsam för kontemplation och personlighetens inre samling.
En naiv och dogmatisk evolutionism, där man utan vidare betraktade
sista stadiet i utvecklingen såsom det »högsta», karakteriserade
1800-talets senare hälft och i viss mån även tiden före världskriget.
Österlandet, var det annat än »efterblivenhet» och »stillastående»? Den
strömning, som i Sverige plägar benämnas 90-talet, saknade väl icke
en viss dragning till denna egendomliga värld, men nittiotalismen blev
icke stort mera än en litterär episod i ett utilitaristiskt tidevarv, och
den varken sökte eller fann Österlandets »själ». Dess orientalism blev
mest romantiskt färgad exotism. En del tongivande författare och
filosofer från tiden omkring sekelskiftet hade väl en känsla av att
den västerländska kulturen var på avvägar, men de sökte sig ej till
Österlandet för att där finna det sant mänskliga utan till den
grekiska antiken. Först hos det släkte, som upplevde liknande andliga
och politiska omvälvningar som den generation, vilken sett både
upplysningstidens ideal och det europeiska statssystemet störta samman,
återuppvaknade intresset för Österlandets själ. Att Tagore året före
världskrigets utbrott erhöll Nobelpriset var likt ett varsel.
Den bok överrabinen i Stockholm dr Marcus Ehrenpreis nyligen
utgivit om sina upplevelser och tankar på vägen till och i Grekland,
Egypten och Palestina är en hymn till Österlandets själ. Han känner
sig själv som en västerlänning, vilken på resa till Orienten är på
väg till sig själv, och han är viss om att Österlandet kan skänka
samma själens föryngringsbad åt var och en, som begiver sig dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
