Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor 1 mars 1927 - En kunglig kommitté - Lagstiftning mot flärden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 161
tiska dogmatiken, fullgjort sitt värv, då skall kanske en bekännelse
komma även från socialiseringsnämndens »socialistiska» medlemmar
mot socialiseringen. Men nämnden hör icke till de krafter, som kunna
skapa en sund opinion; den nöjer sig med mindre vågsamma
uppgifter. För ett borgerligt samhälle synas goda skäl föreligga, att redan
dessförinnan göra sig kvitt den kommitté och den komedi, denna
commedia erudita, som heter socialiseringsnämnden.
Konstitutionsutskottet har föreslagit riksdagen att hos
Kungl. Maj:t begära sådan grundlagsändring, att
ordensväsendet avskaffas. Det påstås med skäl, att årets riksdag hitintills
är ovanligt intresselös, och antagligen är det väl också i brist på
allvarligare uppgifter, som utskottet fördjupat sig i herr Lindhagens
motion. Fara värt endast, att det ärevördiga utskottet tagit allt för
seriöst på ting av övervägande bagatellnatur.
Icke som om motionären skämtade! Det gör herr Lindhagen aldrig,
och ju muntrare han till synes låter sin ironi spela, desto djupare
och allvarligare känner han sitt stora reformatoriska syfte därbakom.
Men för vanligt folk, som icke benådats med samma
världsförbättrande patos, synes det ofta tvivelaktigt, om riksdagens flitigaste
motionär har tid eller kanske ens förmåga att skilja från vartannat vad
som verkligen förtjänar allvarsam uppmärksamhet och vad som är
förgängliga ytfenomen, glidande förbi som skummet på strömmens yta.
I detta fall inställer sig ovillkorligen genast frågan, huru man skall
tänka sig det där ordensförbudet genomfört. Naturligtvis går det
mycket väl för sig att, som motionären yrkar, »på lämplig plats» i
regeringsformen inskriva »ordnar få icke av Konungen utdelas». Men
vad vore därmed hjälpt? I det skäligen brokiga komplex av motiv
och affekter, som samlat sig kring våra dagars ordensväsende, ingår
utan fråga som väsentlig beståndsdel den mänskliga fåfängan, lusten att
bära ett prydligt yttre tecken, som en smula skiljer bäraren från det
odekorerade profanum vulgus. Ett officiellt förbud mot ordnars
utdelande såsom någon sorts statshandling skall icke ta bort det ringaste
av denna mänskliga svaghet. Och då grundlagsföreskriften endast kan
drabba monarkens regeringshandlingar men icke hans förehavanden
såsom privatman, lär ett dylikt förbud icke kunna hindra konungen
att vara ärftlig president i privata ordenssällskap, vilka alltjämt
fortfara att glädja enklare sinnen med lysande s. k. utmärkelsetecken.
Därför krävde förbudets verkliga genomförande intet mindre än
allvarsamma straffbestämmelser för en var, som mottoge och bure
ordnar eller liknande utmärkelser av något slag. Ett nytt angenämt
spionage över privatlivet sålunda. Och huru skulle man därvid ställa
sig till de fingerringar, berlocker, kråsnålar och knappnålsband,
varmed sällskap som frimurarna, Odd fellows, I. O. G. T. och otaliga
andra pläga sira mer eller mindre förtjänta medlemmar?
Det är nog oriktigt att taga den mänskliga fåfängan som
uteslutande motiv för våra dagars ordensväsen med tillbehör, men då
detta är det enda motiv, varvid motionären dröjt, må den frågan
Lagstiftning
mot flärden?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
