Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Förenta staterna och Nicaragua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 241
En regeringsvänlig amerikansk bedömare av Nicaraguafrågan, Albert
Shaw i The American Review of Reviews, beklagar sig över att
få-kunniga européer härvidlag använda »det vilseledande ordet
intervention» och t. o. m. klandrande tala om amerikansk »imperialism».
Rätta termen vore enligt hans mening »osjälviskt bistånd», och den
amerikanska aktionens syfte bör anses vara att skänka
systerrepubliken lugn och ordning samt att på så sätt skydda den för »Europas
väpnade rovlystnad». Å andra sidan ha i Europa, särskilt i
Frankrike, ej saknats presskommentarer, som i denna amerikanska
kärleks-tjänst uteslutande sett prov på ren och ohöljd imperialism, och —
vad som särskilt smärtat yankeesamariterna — denna uppfattning
tyckes även vara den rådande i tongivande sydamerikansk press.
Vem har rätt? En viss ledning vid denna frågas bedömande kan
måhända ges av en återblick på Nicaraguas historia sedan 1909, det
år, då den ännu där i landet rådande osäkerhetsperioden med ideliga
revolutionsförsök och täta presidentskiften tog sin början efter ett
sextonårigt skede av oavbrutet enmansvälde, presidenten José Zantos
Zelayas diktatur. En sakrik och utförlig dylik översikt gavs nyligen
i ett föredrag i Foreign Policy Association i New York av en
amerikansk diplomat, som under mångårig vistelse på ort och ställe
förvärvat person- och sakkunskap, George T. Weitzel, f. d. envoyé i
Managua. Naturligtvis var hans exposé i sin grundton ej så litet
partisk, men därur kunna dock uttagas ganska många säkert betygade
fäkta, ägnade att belysa de allra senaste månadernas händelser.
Diktatorn Zelaya, som .kommit till makten 1893, föll 1909 på en
konflikt med Förenta staterna. Under pågående strid mot en
revolterande general, Juan J. Estrada, vilken liksom han själv bar liberal
partiskylt, hade Zelaya personligen beordrat avrättandet av två i
inbördeskriget invecklade amerikanska medborgare. Detta hade till
följd att Förenta staternas regering genast avbröt de diplomatiska
förbindelserna med Nicaragua och att i amerikanska senaten väcktes
ett krigiskt resolutionsförslag om att bemyndiga presidenten att
»vidtaga alla nödiga mått och steg för att gripa Zelaya och ställa honom
under åtal för hans brott». Zelaya fann då klokast att fly till Mexiko,
och U. S. A. vägrade erkänna först hans provisoriske efterträdare och
sedan den till president utsedde revolutionsledaren Estrada. Från
Washington sändes emellertid senare en diplomatisk förlikningsman
vid namn Dawson, vilken lyckades åstadkomma en uppgörelse om
författningsenligt presidentval och amerikanskt stöd för
statsfinansernas återupphjälpande. Valen höllos i relativt lugn, och i kraft av
dem tillträdde nyårsdagen 1911 Estrada sitt ämbete; vid den liberale
presidentens sida som vicepresident hade valen ställt en ansedd
konservativ affärsman, Adolfo Diaz. Här må med stöd av Weitzels
auktoritet inskjutas, att partinamnen »konservativa» och »liberala» alls
intet reellt betyda i Nicaragua; partimotsatserna äro där rent lokala
eller ock personliga, och oftast använder man namnen »gröna» och
»röda» efter de traditionella partifärgerna. Stundom talas ock om
»västpartiet» och »östpartiet», beroende på att den reellaste partimot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
