Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Förenta staterna och Nicaragua
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 243
kallade »dollardiplomati»; man har där strävat att ersätta
skyddsstatens skuldförbindelser till Europa med sådana till New York samt
att därvid som hypotek för givna lån få hand om tulluppbörden. På
så sätt vanns ett dubbelt syfte: faran för europeisk
skuldinkrävnings-intervention av det slag som väckt trassel t. ex. i \7enezuela 1903
avvärjdes, och upprorslystna generaler, vilka förr i världen plägat
börja sina »frihetsrörelser» med att skaffa sig krigskassa genom att
lägga beslag på några avsides liggande tullkamrar, måste fmna det
avskräckande kinkigt att tillämpa denna ärevördiga metod, sedan
tullkamrarna ställts under högsta förvaltning av en i Washington utsedd
»collector of customs».
Adolfo Diaz följdes 1917 som president av fördragsundertecknaren
Emiliano Chamorro och denne 1921 av sin namne och meningsfrände
Diego Chamorro; den sistnämnde dog 1923 och efterträddes av
vicepresidenten B. Martinez. Med nästa presidentval, hösten 1924, kan
den ännu pågående krisen sägas ha börjat.
Granadapartiet (de konservativa) uppställde som presidentkandidat
general Emiliano Ghamorro, men en konservativ-liberal mellangrupp
hembar segern med en kompromisslista, vilken som president upptog
den konservative Carlos Solorzano och som vicepresident en liberal,
d:r Juan Bautista Sacasa. De valda erkändes i Washington och
tillträdde nyåret 1925 sina ämbeten. President Solorzano hade
emellertid svårt att fmna en ofarlig krigsminister. Tog han en liberal
general, så kunde denne beräknas snart nog av sitt parti lockas eller
trugas att störta den konservative presidenten. Tog han däremot en
konservativ, så skulle denne förmodligen tränga ut liberalerna ur
koalitionsregeringen och kanske i hans eget ställe som president sätta
upp en mera »helgjuten» konservativ, sannolikt den i Washington
omtyckte Chamorro. Presidenten försökte i sin nöd en
kompromisslösning, men lyckades därmed blott reta sina konservativa partivänner,
och till råga på olyckan fingo dessa frampå hösten friare händer, i
det att den lilla amerikanska marinkontingenten i aug. 1925
hem-kallats från sitt antirevolutionära brandkårsvärv. De konservativa
satte sig i okt. s. å. i besittning av det fort, som behärskade
huvudstaden, och anförtrodde befälet där åt general Chamorro. Åtgärden
förklarades vara av samhällsbevarande natur: man hade endast velat
hindra liberalerna att besätta fortet! Solorzano fick tills vidare, om
än rätt maktlös, sitta kvar som president, men mot den liberale
vicepresidenten förbereddes ett riksrättsåtal. Sacasa skrämdes därigenom
att fly till Mexiko. Den välvillige Solorzano kände sig nedstämd över
dessa intriger och avgick i jan. 1926. De maktägande i kongressen
ansågo nu, att Sacasa genom sin flykt förverkat all rätt att rycka
upp till president. Ämbetet var enligt deras mening därför vakant,
och kongressen skyndade därför att välja ny president — Chamorro.
Mot förmodan blev denne ej erkänd i Washington, där president
Wilson lämnat i arv sin regel att ej erkänna någon enbart genom
statskupp eller revolution tillkommen regering. Förgäves invände Chamorro,
att fortets besättande, »tekniskt taget», ej inneburit någon statskupp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
