Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dagens frågor - Dagbotsystemets metamorfoser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 DAGENS FRÅGOR
proportionalitet och i alla andra straffbestämmelser genomgående
använda bötesstraff av den gamla typen är lika otänkbart som att
inom sistnämnda område röra sig med direkta frihetsstraff av
väsentligt kortare tidslängd än inom strafflagen får förekomma». År 1916
yttrade han att dagsbotprincipen ej lämpar sig för politiförseelser, att
med bötesstraffets omgestaltning efter dagsbotprincipen måste följa en
omgestaltning av själva området av politiförseelser i förhållande till
strafflagen och att enligt hans mening fylleriförseelserna — nu 18 kap.
15 § strafflagen — borde komma under politiförseelser. År 1926 torde
det visserligen alltjämt framstått såsom otänkbart att på det år 1910
antydda sättet röra sig med olika frihetsstraff, men att inom
strafflagen genomföra bötesproportionalitet och i alla andra
straffbestämmelser genomgående använda bötesstraff av den gamla typen syntes
då icke blott tänkbart utan synnerligen önskvärt. På hösten 1926
remitterades till vissa myndigheter — egendomligt nog blott
länsstyrelserna och fångvårdsstyrelsen — ett inom justitiedepartementet
utarbetat lagutkast, som just avsåg att införa bötesproportionalitet blott
inom allmänna strafflagens område; och i en åtföljande P. M.
förklarades både att det vore »avgjort tillrådligt» att genomföra
dagsbot-systemet partiellt och att »någon egentlig svårighet» därvid icke mötte.
Enligt lagutkastet skulle dagsbotsystemet gälla alla förbrytelser inom
allmänna strafflagens ram, även fylleriförseelserna. I promemorian
förbigicks med tystnad att detta kanske ej vore fullt rationellt. Denna
detalj var dock icke alldeles betydelselös, eftersom fylleriförseelserna
utgöra 65 % av alla bötesbrott avdömda enligt strafflagen (år 1922:
i runda tal 22,000 av 34,000). — Utkastet upptog, utom regler angående
bötesstraffets utmätande i dagsböter, vissa egendomliga
förvandlingsregler, präglade av samma snarfyndiga impulsivitet som kom
departementschefen att vid behandling av de s. k. jordsakkunnigas förslag
till social arrendelag ändra deras från norrländska arrendelagen
hämtade »svårare» missväxt till »svår», utan motivering men säkerligen
i syfte att därmed utmärka att missväxten skulle vara svårare än den
norrländska lagens svårare missväxt.
I myndigheternas utlåtanden framställdes åtskilliga icke obefogade
anmärkningar mot utkastet. Det påpekades t. ex. (av Hj. L.
Hammarskjöld) att förvandlingsreglerna komme att leda till den absurditeten,
att medan 32 dagsböter svarade mot 8 dagars fängelse och 100 kronors
vanliga böter likaledes mot 8 dagars fängelse, så bleve l dagsbot +
5 kronors vanliga böter att förvandla till 11 dagars fängelse. En
sådan anmärkning skulle förmodligen gjort en justitieminister av ordinär
typ betänksam. Men Thyrén gick oberörd vidare, förklarande att
den påvisade »olägenheten» hörde till dem som icke torde kunna
undgås vid en partiell reform av ifrågavarande slag. Fiat systema
daxbotica, pereat mundus! Lagutkastet blev, med betydelselösa
formella jämkningar, remitterat till lagrådet. Dock fick det i släptåg
två små biförslag, av vilka det ena innehöll denna lagtext: »Vid
utmätande av bötesstraff, som ej är att bestämma i dagsböter, skall
skäligt avseende fästas vid den sakfälldes betalningsförmåga». En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
