Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Riksförsvarets ledning. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSFÖRSVARETS LEDNING 259
myndigheterna hava för krigsmiaterieltillverkningen behövliga
råvaror i reserv, särskilt sådana, som måste importeras.
Principen för uppdelningen av till den ciuiladministrativa
försvar sförb er edelsen hörande arbeten är redan berörd. De böra, så
långt det är praktiskt ändamålsenligt, handläggas och utföras
av i fredstid bestående ämbetsverk och myndigheter. Därom
gjorde chefen för generalstaben hösten 1923 framställning. Han
föreslog nämligen att i frågan intresserade ämbetsverk och
myndigheter skulle avgiva yttranden, angående vilka:
försvarsbered-skapsärenden borde åligga vederbörande verk eller myndighet,
samt i vilken mån dess arbetskrafter vore tillräckliga för att i
fred handlägga dessa ärenden inom verket (myndigheten). Från
yttrandena borde dock undantagas ärenden angående industriens
försvarsberedskap. Den sålunda hävdade principen står, såsom i
det föregående sagts, i överensstämmelse med grunderna för varje
mobilisieringsarbete. Samma tankegång kom till uttryck i
direktiven för den år 1926 i frågan verkställda utredningen. Denna avsåg
nämligen en undersökning om, »vilka uppgifter på hithörande
områden borde tilldelas redan befintliga myndigheter och
institutioner, ävensom vilka organisationsändringar inom dessa, som därav
betingades» — ett för tillämpning av den riktiga och ,sunda
arbetsfördelningen ojävaktigt uttalande.
Det synes nämligen icke vara och kan icke vara ändamålsenligt,
att ärenden av så skiljaktig art som den industriella
försvarsberedskapen, jordbruksnäringen och livsmedelsproduktionen,
konsumtionsregleringen av livsmedel, bränsle och kläder,
arbetsmarknadens organisation, understödsväsendets ordnande och de sociala
bestyren i övrigt samt finans- och kreditväsendets ordnande
centraliseras inom ett och sammla organ. I stället bör en naturlig
decentralisationsprincip tillämpas, den för mobiliseringsarbeten i
allmänhet vedertagna förut angivna grundsatsen, att myndigheter,
vilka ombesörja vissa ärenden i fred, såvitt möjligt är, böra
förbereda och handhava motsvarande ärenden i krig. Så synes saken
vara ordnad i Frankrike.
Enligt den lag om nationens allmänna organisation för kriget
(»loi sur Forganisation générale de la nation»), som den 7 mars
detta år antogs av den franska deputeradekammaren, angivas de
allmänna riktlinjerna för denna nationella mobilisering av det högsta
försvarsrådet — bestående av de mest betydande ministrarna samt
ajv vice ordförandena i de högsta krigs- och marinområdena — for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
