Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Riksförsvarets ledning. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSFÖRSVARETS LEDNING 261
utgått ifrån, att de erforderliga nya lagarna och författningarna
skulle ligga färdiga att först vid krigsutbrott eller fara för krig
föreläggas riksdagen eller eljest utfärdas. Förfaringssättet medför
den olägenheten, att det icke är absolut visst, huruvida dessa lagar
och författningar bliva av riksdagen godkända, även om man
gärna skulle vilja förutsätta, att representationen under
situationens tryck utan uppskov skulle komma att votera bifall. Att få
lagarna behörigen antagna redan under fredstid kan medföra en
rätt omfattande och tidsödande procedur.
Den enklaste utvägen att lösa detta spörsmål synes vara, att
Kungl. Maj:t framlägger för riksdagen ett förslag till fullmaktslag,
eventuellt till en helt kort f or f äganderätt slag, enligt vilken den —
i betraktande av det utomordentliga läge, som uppstår vid krig
— bemyndigas att på det finansiella, ekonomiska och sociala
området vidtaga oundgängligen erforderliga åtgärder, varvid eventuellt
huvudgrunderna för statens rätt att förfoga över enskilda tillhöriga
varor och förnödenheter böra fastställas. En dylik lagstiftning
— vilken som bekant under senaste världskrig i olika
omfattning tillgreps i åtskilliga länder — torde böra omgärdas med
erforderliga konstitutionella garantier. Under denna
förutsättning borde dess behandling icke bliva en partisak, utan riksdagen
finnas villig att medverka; till lösningen av denna fråga. I varje
fall måste det betecknas såsom mindre lyckligt, om förslagen till
den erforderliga lagstiftningen komma att behandlas och avgöras
först en längre eller kortare tid efter det den riksdag, som
sammankallats i anledning av krigsfaran eller krigsutbrottet,
sammanträtt.
Det torde böra fastslås såsom en oeftergivlig grundsats, att Kungl.
Maj:ts regering från allra första början är med och deltager i
arbetet för försvarsförberedelsen. Saken är så viktig, att den,
oberoende av partifärg och partiåskådningar, bör betraktas och
behandlas såsom en vital riksangelägenhet. Vederbörande stats
-departementschefer böra med uppmärksamhet följa och pådriva
försvarsberedelsen inom underlydande ämbetsverk och
institutioner. För statsministern bör det vara en allvarlig plikt att
förvissa sig om, att vad som beträffande denna förberedelse är
inskrivet i departementalstadgan och vederbörliga
ämbetsverksinstruktioner eller tills vidare i en sammanfattande1 provisorisk
kungörelse, icke blir en tom bokstav. Det är nämligen K. M:ts
regering som skall medverka vid utövandet av den högsta krigsled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
