Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Lejonet och draken. Av Bertil A. Renborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEJONET OCH DRAKEN 267
faktor in i Kinas politiska liv, som Jiar haft det mest ödesdigra
inflytande på förhållandet mellan Kina och makterna. Det dröjde
icke länge, förrän de som dirigerade Moskvas politik, vilken
ju gick ut på att ställa till så mycken oreda som möjligt i
världen, riktade sin uppmärksamhet på det kinesiska problemet.
Med klar politisk blick sågo de ryska makthavarna, att Europa
och framför allt Moskvas ärkefiende England hade en ytterligt
sårbar punkt i Asien i allmänhet och i Kina i synnerhet.
Sovjetrepublikens första åtgärd i det nya kinesiska spelet blev att
genom en gest söka förvärva sig Kinas vänskap. Redan på ett
tidigt stadium efter världskrigets slut tillkännagav Moskva sin
avsikt att frivilligt avstå från alla de privilegier och rättigheter,
som tidigare åtnjutits under traktater mellan Kina och det gamla
ryska riket. Härigenom kom Moskva att med en gång framstå
såsom en förkämpe för Kinas frigörande från det utländska
s. k. förtrycket. Nästa åtgärd blev att etablera diplomatiska
förbindelser med Kina. Redan år 1922 finner man den ryska
legationen i Peking, icke blott återupprättad utan snart höjd
till rangen av ambassad. Härigenom hade den ryske
representanten i Peking blivit den i rang högste missionschefen i
Peking. Den ryska diplomatin insatte nu alla krafter på att
underblåsa Kinas opposition mot makternas särställning i Kina.
En intensiv och särdeles framgångsrik agitation bedrevs, och det
råder intet tvivel om, att kinesiska politici av olika riktningar
flitigt begagnade sig av den välvillige ryske medhjälparen.
Moskva hade givetvis icke underlåtit att skicka sina agitatorer
ned till Kanton, där den gamle omstörtaren Sun Yat-sen
etablerat sin röda republik. Den ryske rådgivaren i Kanton,
Borodin, blev till gagnet ehuru icke till namnet den styrande,
och man fick snart se ett antal ryska officerare såsom lärare i
de kinesiska militärskolorna i Kanton.
Kort efter det ambassadör Karachan inträffade i Peking
började Pekingregeringen bedriva en allt tydligare
obstruktionspolitik gentemot makterna. Talrika tvistepunkter förekommo
och många voro de fall, då makterna sökte på diplomatisk väg
förmå Kina att efterleva gällande traktater. Den ton, som
präglade notväxlingen, blev allt mindre hövlig och de resultat, som
uppnåddes, allt mera otillfredsställande. Även om regeringen i
Peking med ett visst berättigande kunde skylla på att de inre
politiska förhållandena i landet försvårade Pekings kontroll över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
