Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Oljan och världspolitiken. Av Emil Langlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 EMIL LANGLET
till det allmänna statliga intresse för oljeindustrien, som särskilt
under och efter världskriget blivit så tydligt skönjbart, och som
gång på gång varit nära att föra över konkurrensen — i
synnerhet mellan de båda ledande grupperna: Standard Oil och
Royal Dutch Shell — från det privatekonomiska till politiska
området; emellanåt har detta också faktiskt skett.
Vad som i »kampen om oljan» framför allt tilldragit sig en
allmän uppmärksamhet, synes vara de engelska oljeintressenas
kraftiga expansion. Detta är i och för sig mycket förklarligt,
då den medfört så påtagligen lysande resultat. Den har byggt
upp Europas ojämförligt största privata organisationer,
företagsgrupper med oöverskådliga finansiella resurser och med nät av
dotterbolag över hela världen, skapelser fullt jämförliga med de
största amerikanska trusterna. Den har också lagt högst
betydande delar av världens orörda oljetillgångar under brittisk
kontroll, kanske hälften eller mer; siffror äro i detta fall opålitliga,
ty intet, icke ens »fiskafänget i havet», är svårare att beräkna
än storleken av outnyttjade oljeförråd. I varje fall är detta så
mycket mer anmärkningsvärt som det brittiska imperiet inom
sina egna gränser knappast torde förfoga över mer än på sin
höjd några få procent av världens oljetillgångar.
Å andra sidan ha dock på grundvalen av vilseledande fakta
och förhastade slutledningar denna expansions aktuella resultat
ofta överskattats. Vidare ha också resultaten av den
amerikanska motoffensiv, som med den republikanska regeringens
mycket kraftiga understöd sattes i gång 1920 och under åren 1921
—1923 utgjorde det dominerande draget inom oljepolitiken i
allmänhet, i viss mån förbisetts, om ock företeelsen i sig själv
på sin tid väckte ganska stor uppmärksamhet. Visserligen
måste ju erkännas, att utom den ovan berörda framgången i
Iraq knappast någon positiv vinst av förblivande natur i Gamla
Världen — även den måhända endast skenbar — kan gottskrivas
den amerikanska motoffensiven, ty under förutsättning av ett
framtida samarbete mellan Anglo-Persian och Royal Dutch Shell
grupperna stannar kontrollen i engelska händer. Och ett sådant
bör nog utan tvivel kunna förutses. Alla de energiska
amerikanska ansträngningarna att söka få fast fot på Sachalin, i
Ryssland och i Turkiet, i Nederländska Indien och i Nordpersien, i
Albanien och i Angöra göra mer eller mindre intryck av »much
ado about nothing».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
