Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - Modern religionspsykologi. Av Kristofer Benzow - Studier i svensk historiografi. Av Bertil Boëthius - Nils Ahnlund: Nils Rabenius [1648—1717]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 295
att allt vad vi upplevat, tänkt och velat satt sina spår hos vårt jag.
Detta är, såsom ockå Andree betonar, icke en tabula rasa, »en
kvalitetslös samlingspunkt för de för ögonblicket aktuella psykiska
upplevelserna». Dessa betingas alltid på visst sätt av det förflutna.
Frågan är blott, huru detta det förflutnas närvaro och verkningar skola
förklaras. Det skall visst medgivas, att det undermedvetna stundom
använts på ett något gottköpsartat sätt, då det fått fungera som ett
slags deus ex machina. Man har trott sig komma till rätta med
alla svårigheter genom etiketten »undermedveten själsakt». Men å
andra sidan kan det icke förnekas, att teorien om det
undermedvetna som arbetshypotes varit och är av största värde. Och
svårigheten att ersätta denna förklaring med en annan, t. ex. genom
hänvisning till en sfär av dunkelt medvetande, »det psykiskt obemärkta»,
visas bäst därav, att det vid tillämpningen synes ganska svårt att
draga en bestämd gräns mellan obemärkt och undermedvetet. Då
emellertid frågan om det undermedvetna är intimt förknippad med
flera allmänt filosofiska frågor — jag tänker på minnets psykologi
och den psykofysiska parallellteorien — torde den knappast
slutgiltigt kunna behandlas i ett religionspsykologiskt arbete. Och t. v.
torde det vara klokast att hålla frågan öppen.
Med sitt grundliga och stort lagda arbete har Andrse, som han
själv anger, fört oss ett stycke in i mystikens psykologi. Får bokens
slutord fattas som ett löfte om fortsatt analys av mystikens högsta
stadium, extasen, torde en sådan undersökning, att döma av vad som
redan presterats, kunna motses med de största förväntningar.
Kristofer Benzow.
Nils Ahnlund, Nils Rabenius (1648—1717). Studier i svensk
historiografi. Sthlm, Hugo Gebers förlag, 1927. 172 s. — kr. 4,75.
I en bok, som på en gång är en underhållande tidsskildring och
ett verkligt historiografiskt lärdomsprov, har docenten Nils Ahnlund
skildrat Sveriges störste urkundsförfalskare, Hedemoraprosten Nils
Rabenius. Uppgiften har legat väl till för en författare, vilken i så
hög grad som Ahnlund med gåvan av underhållande framställning
förenar mångsidig kulturhistorisk bildning och livgivande fantasi. I
sig själv är ämnet dock makabert. Har man tagit del av Rabenius’
långa syndaregister, kan man väl ej gärna betvivla, att det livsverk,
som skänkt honom hans herostratiska ryktbarhet, är en sinnessjuk
mans. Värnlös mot sina impulser, har han tydligen varit offer för
en abnormt stegrad fabuleringslust. Han har »förhärligat» sin egen
familj och sin hembygd, det är sant, men så vitt man kan se har
detta ej varit utgångspunkten för hans falsarier. Tvärtom visar den
fullständiga ändamålslösheten av hans flesta förfalskningar, att hans
uppfinningsrikedom framför allt återspeglar en aldrig vilande sjuk
fantasis meningslösa förirringar.
Om sålunda Rabenius’ kuriösa mani knappast rymmer någon
psykologisk gåta i vanlig mening, hindrar detta ej, att den man, vars
bild förf. levandegjort med hjälp av ett sprött och mycket fragmen-
21. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
