Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Italienska Balkandrömmar - Canberra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 ’ DAGENS FRÅGOR
För »lilla ententen» innebär det, att dess verkningsmöjligheter
betydligt kringskurits eller att det för en fortsatt existens måste förstärka
sina grundvalar.
I ljuset av denna utveckling bör den senaste italiensk-jugoslaviska
konflikten ses. Italiens fördrag med Albanien, avslutat i Tirana
den 27 november 1926, ratificerat i januari i år och inregistrerat av
Nationernas förbunds sekretariat i februari, innehöll en förklaring
om att varje omstörtning av status quo var emot vederbörandes
intressen och ett löfte om ömsesidigt stöd till intressenas tillvaratagande.
Detta väckte stark upphetsning i Jugoslavien, där man ansåg, att Italien
tillvällat sig ett inflytande över Albanien, som icke vore förenligt med
Jugoslaviens intressen. Särskilt anmärkte man på att Italien skulle
ha bundit sig vid den nuvarande albanska regeringen, vars
obeständighet lätt skulle ge anledning till italiensk inblandning i Albaniens
inre förhållanden. Hittills obevisade rykten om ömsesidiga militära
åtgärder förlänade affären ett ögonblick karaktären av hotfull konflikt.
Under de direkta förhandlingar mellan parterna, som småningom
upptogos, har stämningen å ömse sidor lugnat sig. Italien har visat stark
motvilja mot att låta Jugoslavien föreskriva sig villkor i fråga om
Tiranafördraget. Å andra sidan har Jugoslavien varit föga benäget att
tillmötesgå det italienska kravet på en länge uppskjuten ratifikation
av det s. k. Nettunofördraget, ett den 20 juli 1925 av Mussolini och
Nincic undertecknat avtal, innehållande en rad specialkonventioner i
olika frågor. Lösningen av konflikten låter ännu vänta på sig.
Italiens Balkanpolitik har emellertid tydligt nog vållat »lilla ententens»
nyligen till konferens i Joachimstal samlade utrikesministrar stora
bekymmer. Det har icke kunnat fördöljas, att Italiens diplomatiska
position stärkts genom den utveckling, som ovan berörts, och det
ligger i öppen dag att ett skickligt utnyttjande härav kan få
betydelsefulla följder för Central- och Sydöst-Europa.
Canberra, Den 9 maj i år invigdes under stora högtidligheter det
Australiska statsförbundets nya huvudstad Canberra. Det brittiska
rikets monark representerades härvid av konung Georg V:s andre son,
hertigen av York, och såväl dennes tal som det anförande, vilket hölls
av Mr. Bruce, Australiens premiärminister, formade sig till en ny
demonstration av den brittiska rikssamhörighet, som Australien i högre
grad än de flesta av de brittiska dominions har vägande anledningar
att understryka och fasthålla.
Den nya rikshuvudstadens namn är lånat från det utdöende
australiska infödingsspråket. Planerna till huvudstaden uppgjordes redan
under åren 1911—13, men utförandet fördröjdes av kriget. Ännu finnas
för övrigt endast vissa offentliga byggnader och en del i hast
uppförda färdiga. Det hela är en artificiell skapelse, och det kommer
antagligen att krävas decennier, innan den nya huvudstaden på ett
naturligt sätt hinner växa in i det australiska samhällets allmänna
livsförhållanden. Canberra är beläget i ett »federalt territorium» på
gränsen mellan \7ictoria i söder och New South Wales i norr, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
