Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Processkommissionen och häradsrätterna. Av Algot Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 ALGOT BAGGE
säkert leda en ännu starkare ström av klagande parter till
överrätterna, och då vore den sista villan värre än den första».
Även om dessa invändningar mot den Hellnerska planen icke
med samma skärpa kunna göras gällande mot den av
processkommissionen föreslagna anordningen, kan denna likväl i sina
följder bli betänklig nog. Processkommissionen uttalar i fråga om
rättsskipningen i de större städerna den åsikten att om nyssnämnda
tanke realiseras en stor del av de viktigare målen antagligen
icke komma att behandlas vid underrätten utan komma att
an-hängiggöras omedelbart i hovrätten. Att detta kan, ehuru i
mindre utsträckning, gälla även häradsrätterna och särskilt dem
som äro belägna nära hovrättsstäderna, synes i hög grad att
befara. Därmed äro vi även med avseende å häradsrätterna
inne på de ytterst farliga vägar som ovan skildrats.
En annan djupgående förändring i häradsrätternas ställning
innebär processkommissionens förslag rörande nämnden. En var
som setat som ordförande i en svensk häradsrätt torde kunna
intyga vilken styrkekälla nämnden är och alltid måste ha varit
för rättsskipningen på landet. Häradsrätternas goda anseende
har visserligen i hög grad berott på, att häradshövdingarna i
regel varit goda domare och dugande män. Rikets stormän, som
i gångna tider ej sällan mottogo häradshövdingebefattningar,
överlämnade dock ofta skötseln av domsagan åt lagläsare, och i viss
mån motsvarande missförhållanden ha förekommit ända in i
vår tid, då häradshövdingen i åratal knappast besökt sin
domsaga utan överlämnat skötseln därav åt extra ordinarie krafter.
Att häradsrätternas anseende gått oskatt genom dessa prövningar
måste i väsentlig grad tillskrivas nämnden. Sammansatt av
domsagans mest ansedda bönder har den utåt stått som en garant
för en god rättsskipning. Inåt, inom häradsrätten, har
nämndemännens betydelse icke legat däri, att de var för sig uppträtt
såsom domare — en uppgift som de varken velat eller kunnat
påtaga sig — utan däri, att de givit uttryck åt en kollektiv
rättsuppfattning, som just därför att den häft ett annat ursprung än
ordförandens individuella domareuppgift fått en betydelse, som
den enstaka nämndemannens uppfattning med hans
understundom bristfälliga förståelse av både det faktiska och det
rättsliga aldrig kunnat äga. Nämnden med sin kollektiva röst,
nedärvd, liksom juryns, från den tid då part, som kunde
få tolv män att lita på hans ord, blev trodd av domaren, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
