Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Processkommissionen och häradsrätterna. Av Algot Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 ALGOT BAGGE
som i viss mån ansluter sig till en gammal men tyvärr ur
till-lämpning kommen grundsats i 1734 års lag, nämligen parts
straffansvar i händelse han bryter mot sin sanningsplikt, har givit
anledning till en livlig diskussion. Processkommissionen föreslår
att domstolen må, efter bevisningens förebringande, för att få
upplysning om visst sakförhållande förordna, att förhör under
straffansvar skall hållas med endera parten eller bägge. Häremot
har anmärkts, att då part i regel blivit hörd redan under
rättegångens tidigare skede, rättegången för partens vidkommande
uppdelas i två avdelningar, en då han synes kunna ljuga utan
risk och en då han måste tala sanning under straffansvar, och
att man onödigtvis utsätter parten för frestelsen att på ett senare
stadium vidhålla, trots straffansvaret, tidigare gjorda osanna
uttalanden. Mycket talar för att partens sanningsplikt utkräves
under straffansvar under hela rättegången. Den olycksdigra, mot
heder och samvete stridande satsen »prima regula juris est negare»
bör eftertryckligt bannlysas. Dess försvinnande och den i praxis
lyckligtvis allt mera minskade tillämpningen av regeln om två
vittnen såsom erforderliga för fullt bevis skulle på ett välgörande
sätt motverka en tyvärr icke sällsynt, men för redlighet och tilltro
i handel och vandel ytterst fördärvlig tendens att icke stå för
sin handling och sitt ord, då bevis saknas. Risken att vid
domstol bli ingående hörd personligen under strängt ansvar vid
bristande åt sanningsplikten vore säkerligen icke utan betydelse för
rättskaffenhetens stärkande även utanför rätta.
Ett synnerligen viktigt spörsmål, som satt sin stämpel på stora
delar av processkommissionens betänkande, är frågan om
muntlighetens och omedelbarhetens betydelse för rättegången.
För häradsrättens vidkommande medför lösningen av denna
fråga ej samma genomgripande verkningar som för de högre
instanserna. Som förut nämnts tillämpas vid häradsrätterna ett
förfarande, som under den nu alltmera eftersträvade
förutsättningen att uppskoven strängt begränsas och att samma domare
och nämnd tjänstgöra under hela förhandlingen och vid domens
fällande, principiellt ej skiljer sig mycket från det av
processkom-inissionen förordade. Skillnaden är, att i det nuvarande förfarandet
domarens anteckningar rörande vad i målet förekommit, d. v. s.
protokollet, teoretiskt presumeras vara den enda grundvalen för
domen, under det att enligt processkommissionens förslag domen
grundas på domarens och nämndens erinring av vad i målet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
