Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - De lärda verkens bostadsbekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 363
äro för närvarande sju, och den åttonde torde snart nog tillkomma.
Medan sålunda riksarkivets verksamhet nästan förlamas av olidliga
utrymmesförhållanden, upphöra cheferna för Nationalmuseum och
Statens historiska museum ej att jämra sig över sina svårigheter, och
om K. Biblioteket för ögonblicket tiger stilla, är det väl ändock endast
en tidsfråga, när offret av den stora bit av Humlegården, varmed nu
en välbehövlig utvidgning köpts, skall visa sig ha varit endast ett
palliativ.
Det kan vara skäl att hålla nyssberörda tjuguårsjubileum och andra
av ovannämnda moderna företeelser i minnet, om man ej vill
orättvist förhäva sig, då man läser Vilhelm Gödels lärdoms- och
kulturhistoriskt intressanta skildring I kungl, slottets biblioteksflygel (Sthlm,
P. A. Norstedt & söners förlag, 1927, 164 s. — Kr. 4,50). Med den
intima förtrogenhet med de lokala förhållandena, som endast kan
vinnas genom långvarigt och träget umgänge, har överbibliotekarien
Gödel här berättat om hur Antikvitetsarkivet, Svenska akademien,
Vitterhetsakademien och dess samlingar (Statens historiska museum),
Kungl, biblioteket och Kungl, museum haft det i bostadsvägen ända
sedan den tid, då det nya slottets väldiga murmassor väckte ett snart
sviket hopp om drägligare tillflyktsorter. Tillsammans med Severin
Berghs skildring av riksarkivets lika brydsamma lokalhistoria (1916)
g^r Gödels bok en de humanistiska lärda institutionernas historiska
topografi, som utan att omfatta dem alla dock fått med de mest
frejdade. Lokalfrågorna äro i dessa böcker behandlade med något av
den sakliga omsorg, som vi eljest äro mera vanda vid, när det är
fråga om de klassiska antikviteterna än när det gäller vår egen
kulturhistoria. Skildringen är därför ej torr. Där saknas varken
humoristiska eller ganska tragiska tidsmålande detaljer — blott det
effektiva är märkvärdigt borta.
Mycket är otvivelaktigt att hämta från en sådan utredning av de
yttre livsbetingelserna för den, som på allvar vill tränga in i de
lärda institutionernas äldre verksamhet eller göra sig förtrogen med
deras miljö. Man läse t. ex. de handlingar från överläggningarna
om K. bibliotekets lokalfråga, som Gödel dragit fram. Det
diskuterades länge och väl om på vad sätt man skulle kunna giva
samlingen nog »anseende» och ändock vinna utrymme åt böckerna. Till
slut blev lösningen en stor sal för de prydligare böckerna och
gallerier med magasinsutrymmen för de enklare delarna av beståndet.
För praktrummets utsmyckning skydde man ej kostnader, »den
konstnärliga ekboaseringen med de infällda bokhyllorna, här och där
flankerade av kungliga byster, gav åt den inträdande en bild av
värdighet och förnämhet». Allt gjordes sålunda för att åt det ärevördiga
biblioteket skapa en miljö, som även i det yttre borde ha gjort det
till ett kulturminnesmärke av rang och kunnat skydda beståndets
historiskt märkvärdigaste partier till och med mot 1800-talets för
kulturvärden av denna art okänsliga rationaliserings- och
systematiseringsraseri. Men i den »stora salongen» fann man under slottsbygget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
