Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - De lärda verkens bostadsbekymmer - Tegnér i psykiatrisk belysning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 365
Under nuvarande förhållanden är det kanske inte längre en
hovmästarinna, en hovbildhuggare, en kammarlakej, en hovmålare, en
hovintendent eller andra dylika funktionärer, som äro i vägen med
sina bostadsanspråk, på sätt Gödel utförligt berättar. Men i själva
verket är ju skillnaden i sak för de lärda institutionerna inte så stor,
då de efter utflyttningen från slottet i stället få stå tillbaka för
förvaltningens utrymmesbehov. Det är emellertid icke blott oförmågan
att vinna gehör för än så berättigade anspråk, som ligger bakom de
aldrig tystnande bekymren, det är också en motsägelse i
institutionernas egna anspråk, slitningen mellan det ofrånkomliga kravet på
centralt läge och kravet på utrymmen, för vilka en stor stads välbelägna
tomter aldrig bli stora nog. Måhända kommer dock vår tid att i
detta avseende befinna sig i ett gynnsammare läge än alla föregående,
när man blott lärt sig att taga konsekvenserna av trafikväsendets
modernaste utveckling. Använder man verkligen järnvägar och bilar
på ett effektivt sätt, torde man numera i stor utsträckning kunna
magasinera så långt från stadens centrum, att tomtpriserna ej lägga
oöverstigliga hinder i vägen för inredandet av tillräckliga lokaler.
Men första villkoret härför vore, att bilar för både person- och
föremålsbefordran utan småsnålhet ställdes till förfogande — och innan
man bestämmer sig för en sådan synlig utgiftspost, torde man valår
efter år låta de mångdubbelt större osynliga kostnader löpa, som
representeras av i onödan belamrade centrala lokaler.
Tegnér i
psykiatrisk belysning.
Längre än någon annan svensk diktare har Tegnér
åtnjutit privilegiet att vara skyddad för den
ingående uppmärksamhet, som den biografiska forskningen eljest
undantagslöst ägnar konstens och litteraturens stormän. Icke blott den
akademiska äreminneslitteraturen utan också den allvarliga
forskningen stannade som genom en tyst överenskommelse på vederbörligt
avstånd från biskopsgårdens staket. Det hade faktiskt — främst
genom Bottigers verksamhet — bildats en verklig Tegnér-legend, vilken
man icke tyckte sig äga rättighet att rubba. Hur starkt denna
uppfattning efterverkade även på sådana håll, där man kunnat vänta en
klarare blick på förhållandena, kan man studera i jubelfestupplagan
av Tegnérs skrifter, där det mest gripande personliga dokument han
efterlämnat, dikten Den döde, insmugglats bland hans mer eller mindre
officiella begravningspoesi. Utgivaren har tydligen ej velat taga på
sitt ansvar att utelämna dikten i fråga men har efter allt att döma
genom att placera den i en omgivning av helt annan prägel önskat
draga läsarens uppmärksamhet från dess egentliga innehåll — naivt
nog, tycker man, då väl ingen finns som låter leda sig på villospår
av ett sådant förfaringssätt. Fortsätter man sina forskningar i
jubileumsupplagan finner man emellertid på flera andra ställen liknande
kuriositeter. I några aV Tegnérs vackraste lyriska dikter ha
texträttelser av högst betecknande art företagits, så till vida som nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
