Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Statens självbegränsning. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STATENS SJÄLVBEGRÄNSNING 383
leva efter sitt väsens lag i storstaden än i småstaden, och så
underligt det kan låta är en fri utveckling av mänskliga krafter
som regel betingad av att samhällena äro tillräckligt stora.
Det skall visserligen genast medges, att detta ingalunda får
tolkas så, som om stora samhällen alltid vore toleranta och små
vore motsatsen. En storstat där de härskande klasserna och
individerna fått huvudet förvridet av politiska eller militära
segrar kan endast allt för lätt komma att trampa ned mycket
av vad som gav kulturen dessförinnan dess värde; och å andra
sidan ha de grekiska stadsstaterna under århundradet efter
perserkrigen givit mänskligheten värden som den förefaller ur
stånd att någonsin kunna överträffa. Men det hindrar icke att
samhällsområdets räckvidd utövar en starkare inverkan på
individens utveckling, och vanligen i negativ riktning, ju trängre
dess gränser äro.
Denna synpunkt förefaller visserligen ej främmande för Stig
Bendixon, att döma av det hån han ägnar den med staternas
utvidgning parallela individualismen i vår tid. Men det kan
icke hjälpas att hans kommundyrkan därigenom smakar ännu
mer av förutfattad mening; ty om kommunerna ej skapa
andligen rikare människor, så förstår man ej vad som skall vara
glädjen med dem.
Den nu berörda svagheten utgör dessutom förklaringen till
en djupgående dualism i Stig Bendixons bok, nämligen
skiljaktigheten mellan dess över- och undertitel, mellan »kommuner»
och »folklig självstyrelse». Självstyrande samhällen av begränsad
geografisk omfattning ha endast rent undantagsvis varit härdar
för folklig självstyrelse, de ha tvärtom som regel betytt en stark
och med stor egoism begagnad maktkoncentration hos en
minoritet. En inskränkning i kommunernas självstyrelse har därför
i en mängd fall kunnat betyda och i ett något mindre antal fall
faktiskt betytt en befrielse från förtryck i stället för motsatsen.
Detta gällde om flertalet antika stadsstater, och det gällde icke
mindre om de medeltida. I fråga om de senare utövade först
patricierna och sedan skråkorporationerna ett alldeles
fördomsfritt, samtidigt ekonomiskt och politiskt tryck på de icke
privilegierade, såsom Stig Bendixon icke heller döljer. Men vad han
ej framhåller är det ännu mer djupgående att städerna, så länge
de hade kvar en skymt av självständig makt, sökte göra den
omgivande landsbygden till sin fotapall, genom att tvinga dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
