Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 oktober 1927 - Irlands parlamentariska vedermödor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430 DAGENS FRÅGOR
Den 9 juni i år gingo Irlands väljare för andra gången efter
författningens ikraftträdande till val. Ministären Gosgrave och dess
parti, på irländska kallat Cumann na n Ghaedheal, ansågo sig och
ansågos rätt allmänt kunna påräkna en vacker valseger. Regeringens
nära femåriga arbete hade burit rika frukter. Armén hade
disciplinerats, en effektiv polismakt upprättats, skatteuppbörden ordnats
och jämvikt åstadkommits i budgeten. Jordbruket hade fått ganska
rikligt statsunderstöd, sockerbetsodling hade införts, viktiga
flodregleringar planerats eller påbörjats. En praktisk skolreform var under
utarbetande, och genom en för Fristaten ekonomiskt fördelaktig
kom-promissuppgörelse hade den farliga gränstvisten med Norra Irland
bragts ur världen. Valresultatet blev emellertid för Gosgrave och
O’Higgins en besvikelse. De gamla slagorden visade sig ha behållit
oväntat mycket av sin påverkningskraft. De Valera hade från ett
besök i Amerika hemfört en välfylld valkassa, och hans partis
valorganisation var rent tekniskt regeringens överlägsen. I häftiga valtal
smädades ministären Cosgrave som avfällingar från Irlands sak,
edsvurna legodrängar åt en utländsk monark o. s. v. Faktiskt hade
nog frånvaron av en manstark opposition i Dail Eireann ibland
lockat ministären att gå en smula godtyckligt fram. Dessutom var
regeringspartiet söndrat i tullfrågan, där regeringens
halvprotektionistiska politik varken tillfredsställde frihandelsivrande småbönder
eller tullvänliga arbetare. Vid sidan av det gamla Sinn-Feinpartiets
tvistande arvtagaregrupper arbetade sig nya, mera klassbetonade
sammanslutningar fram, nämligen en lantmannagrupp och ett
arbetarparti. Alla dessa omständigheter vållade svåra valmotgångar för
regeringspartiet. I en kammare med 152 medlemmar nedgick dess
numerär från 60 till 47, arbetarpartiets steg till 22, bondeförbundet
besatte 11 platser, kapten William Redmond återupplivade sin fars
1918 avsomnade gamla nationalistparti under namnet National League
och vann 7 platser. De utanför parlamentsarbetet stående
republikanska grupperna togo sammanlagt 50 mandat (Fianna Fail 44 och
miss McSwineys oförsonlighetsgrupp 6). Återstående 15 mandat
tillföllo partilösa »vildar». Ministären hade förut haft en säker majoritet
på 15 röster över de i parlamentsarbetet deltagande smågrupperna och
»vildarna»; junivalen förbytte denna i 7 rösters minoritet och
nödgade därmed Gosgrave ut på de tillfälliga alliansernas vingliga stråt.
En månad efter valet drabbades dessutom ministären av en mycket
kännbar förlust: den energiske justitie- och utrikesministern Kevin
O’Higgins mördades den 10 juli av några fanatiska ungdomar från
Republikanska armén. Dådet väckte allmän harm och fördömdes i
kraftiga ordalag även av De Valera. Gosgrave drog då fördel av
indignationsstormen till att genomdriva en lag om svårare politiska
förbrytelsers avdömande inför specialdomstolar utan jury och med
delvis militära bisittare. Därjämte mattade han ett hårt slag mot de
republikanska grupperna genom en lag om att för upptagande i listorna
på valkandidater skulle fordras edlig förpliktelse av vederbörande att
i händelse av val avlägga trohetseden och taga säte i parlamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
