Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor 1 oktober 1927 - Frankrike och Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 433
varav större delen i form av direkta statslån. Ännu ligga över åttio
procent av den ryska statsskulden från före år 1914 på franska händer,
och man har i Frankrike aldrig velat erkänna, att dessa papper
numera sannolikt endast äga kuriositetsvärde — affektionsvärde i
vanlig mening torde man näppeligen kunna tillägga dem! Under krigstiden
ersattes Frankrike av England som huvudsaklig rysk kreditgivare. De
engelska krigslånen till Ryssland kommo att uppgå till omkr. fem
milliarder rubel. Denna utlåning var emellertid till sin reella karaktär
att jämställa med löpande krigskostnader. Frankrikes ryska
kredit-givning hade däremot inneburit en av regeringen moraliskt garanterad
penningplacering för talrika små franska sparare.
Det är detta arv från förkrigstidens politik, som väsentligen bestämt
Frankrikes ryska politik även efter kriget. Man har i Frankrike föga
intresse för framtidens ryska marknad, och några nya franska
kapitalplaceringar i Ryssland lära icke på länge komma i fråga. Men
däremot har ingen fransk regering ännu någonsin vågat kategoriskt
förklara, att de gamla skuldobligationerna äro värdelösa. Från rysk sida
har man skickligt begagnat sig av detta psykologiska förhållande och
vid lämpliga tillfällen låtit antyda möjligheten av att återupptaga
räntebetalning på förkrigsskulden, men självfallet endast mot nya
stora fördelar.
Den gamla tanken att Ryssland ännu en gång skulle kunna komma
att tjäna som stöd för Frankrikes europeiska balanspolitik har aldrig
fullständigt förlorat fästet i många franska kretsar. Trots avfallet
1917 och alla senare besvikelser är det ännu en övertygelse hos nästan
alla politiskt tänkande fransmän att den gamla situationen från 1891—
1914 än en gång måste komma åter. Denna uppfattning är visserligen
ännu icke aktuell politik. Men jämte förhoppningarna på
räntelikvi-dernas återupptagande ligger den bakom den. ofta oväntade hänsyn,
som man från franskt håll ofta visat Sovjetrysslands regering.
Tidpunkten för Frankrikes de-jure-erkännande av sovjetregeringen
— den 28 oktober 1924 — bestämdes emellertid av andra hänsyn.
Macdonalds engelska arbetarregering hade tagit detta steg den l
februari samma år. Under årets lopp hade Herriot och Macdonald
etablerat ett samarbete, som icke endast gällde den yttre politiken
utan även betydde en slags gemensam europeisk »vänsterfrontbildning».
Macdonalds regering stod i begrepp att vädja till väljarna,
huvudsakligen just på sin ryska politik. Herriots erkännande blev — eller
var åtminstone avsett att bli — ett kraftigt stöd åt den engelska
arbetarregeringen i dess svåra position. Dock torde synpunkten att
väcka förhoppningar hos innehavarna av ryska statspapper —
förhoppningar vilka senare skulle kunna valpolitiskt inkasseras — icke
heller ha varit främmande för åtgärden.
Det är för övrigt att observera, att det franska erkännandet
uttryckligen innehöll formeln, att sovjetregeringen erkändes »såsom
efterträdare till de föregående ryska regeringarna» — alltså ett krav
på att denna regering skulle vara bunden av tsarregeringens
förbindelser. Denna fras var emellertid endast ett ringa tillmötesgående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
