Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysklands hemortsfront under världskriget. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLANDS HEMORTSFRONT UNDER VÄRLDSKRIGET 455
Groener skrev en hård dom över ett verk, vilket i mångt och
mycket var hans eget. Tvångshushållningen å ena sidan, de
ohejdade vinstmöjligheterna å den andra gåvo en alltjämt ökad
näring åt gulaschväsende och smyghandel. »Krigskonjunkturen»
blev ett medel att på ett skamligt sätt, i egennyttigt och
själviskt intresse utnyttja det tyska folkets nödläge. Hela den
tyska krigshushållningen råkade, såsom Arthur Dix med skärpa
framhållit, i en mycket olycklig kretsgång. Till följd av den
engelska blockaden och Tysklands avspärrning i övrigt samt
den minskade sädesproduktionen voro det tyska rikets
livsmedelstillgångar allt för knappa och kunde icke täcka behovet.
Men efterfrågan stegrades på grund av krigsvinsterna och de
stora löneinkomsterna, samtidigt med att önskningarna att
tillgodose behovet av livsförnödenheter, kläder och njutningsmedel
föranledde krav på ökade avlöningar för betalning av de höga
smyghandelsprisen. Den stegrade efterfrågan på behovsartiklarna
framkallade i sin ordning prishöjning. Så fortgick det i en
oavbruten kretsgång. Det var skruven utan ände. Hela det
tyska krigshushållningssystemet led av inre sjukdom med en
planlös statssocialism och ett individuellt uppdrivet
förvärvsbegär såsom de mest framträdande symptomerna.
Hindenburgs förslag i september 1916 om den fosterländska
hjälptjänsten avsåg att till stöd för krigföringen sammanfatta
och använda Tysklands hela manliga kraft. Varje tysk mellan
17—60 år, som icke vore inkallad i krigstjänstgöring, skulle
vara skyldig mottaga tjänst inom ämbetsverken eller arbete
inom krigsindustrien, lantbruket, sjukvården och varje annan
slags krigsekonomisk organisation. Avfattat i fyra korta
paragrafer förelades förslaget den tyska riksdagen, men först den
21 november. Efter utskottsbehandling upphöjdes det med 235
röster mot 19 till lag den 2 december, dock i en väsentligen
annan form än den ursprungliga och utvidgat till tjugu
paragrafer. Hjälptjänstplikten blev genom lagen i åtskilliga
avseenden försvagad. Genom införandet av permanenta,
medbestämmande arbetarutskott i de olika industriföretagen, genom
omständliga besvärsprocedurer o. s. v. stärktes arbetarnas makt
betydligt på arbetsgivarnas bekostnad.
Verkställighetsförordningen gick ännu längre i samma riktning. Genom att frågan
om den fosterländska hjälptjänsten sålunda kom att dragas ut
på tiden samt genom lagförslagets urvattnande blev Hindenburgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
