Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Tysklands hemortsfront under världskriget. Av Lars Tingsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSKLANDS HEMORTSFRONT UNDER VÄRLDSKRIGET 457
och övriga funktionärer utverka sådan frikallelse, under
förebärande att dessa deras förtroendemän behövdes i hemorten för
att lugna massorna. Den sålunda i utsikt ställda löftesrika
uppgiften blev dock icke förverkligad den 9 november 1918.
Då jämte nu berörda missförhållanden på jordbrukspolitikens
och krigsindustripolitikens områden med åtföljande smyghandel,
löneökningar och profithunger bitter ekonomisk nöd rådde bland
stora folklager — man tanke på kålrotsvintern 1916—1917 —
väckte allt detta ett småningom till förbittring stegrat missnöje.
Den förfelade krigshushållningens missgrepp och orättvisor
skapade en gynnsam jordmån, jå en rent av växthusdrivande
atmosfär, för de inrepolitiska upplösningssträvandena.
Den lilla flocken av ytterlighetssocialister från år 1914 bröt
sig i mars 1916 ut ur det socialdemokratiska riksdagspartiet och
bildade en särskild socialdemokratisk arbetarsammanslutning,
vilken i april följande år antog benämningen »Tysklands
oberoende socialdemokratiska parti». Dess agitation grep allt mer
omkring sig och ökades i intensitet. Men även flertalssocialisterna
började att småningom ändra kokard och tänkesätt. Borgfreden
blev icke längre en den inrepolitiska sammanhållningens
underpant. Hos socialistmajoriteten hade tidigt nog den uppfattningen
vunnit insteg, att en fullständig seger över fienden icke
motsvarade socialdemokratiens intressen. Efter hand togo de
socialdemokratiska ledarna allt större hänsyn till de forna
partikamraterna på den yttersta vänstra flygeln. Kriget kom att allt mer
betraktas huvudsakligast ur synpunkten av dess betydelse för
partiet och arbetsklassen.
Till och med inom den borgerliga demokratien uppstodo
önskningar att slå mynt av det pågående kriget genom att därav
inhösta ett utbyte på det inrepolitiska området: en
parlamentarisk regeringsform, vilken skulle bereda demokratien ökat
statsinflytande. Enligt Walther Rathenaus vittnesbörd önskade
den borgerliga demokratien icke, att den tyske kejsaren såsom
segrare skulle intåga genom Brandenburger Tor.
Tanken på »ett krigsslut utan seger eller nederlag» började
ock vinna insteg hos den tyska riksdagens majoritetspartier, jå
även hos det tyska folket i allmänhet. En sådan tanke hade
dock icke någon anklang hos ententemakterna, vilka fastmer
ville slå Tyskland till marken. Den småningom ändrade
uppfattningen, den allt blodfattigare sinnesriktningen inom den tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
