Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det sjunde Platonbrevet och Erosdialogerna. Av Sven Lönborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 SVEN LÖNBORG
i Staten. Hans mening med detta arbete har i stället varit att
öppna sina lärjungars ögon för de synpukter på samhällets hälsa,
som måste vara bestämmande för allt sunt samhällsarbete. Det
är naturligtvis ett problem, om icke möjligen Platon, när han
en gång skrev Staten, kan ha haft en annan uppfattning än han
sedan fick om möjligheten att realisera de utopier, som han där
framställer. Men om så har varit förhållandet, så måste i alla
tall erfarenheterna från Sicilien ha lärt honom, att man ej kan
ordna ett samhälle efter ett på förhand uppgjort schema. I alla
händelser värjer han sig nu av alla krafter mot misstanken att
han skulle ha åsyftat något dylikt med sitt författarskap. De
särskilda förslag, som han förut framlagt i fråga om samhällets
organisation, äro i varje fall nu icke längre för honom
huvudsak — det framgår icke minst av diskussionerna härom i Lagarna
— utan han har med sina undersökningar blott velat i fattbar
form ställa inför sina läsares ögon de ideal, som varje
lagstiftare måste äga, det sinnelag, som är den nödvändiga
förutsättningen för att han skall kunna uträtta något verkligt gott i sitt
samhällsarbete.
Platons energiska betonande av att han icke »menat allvar»
med vad han skrivit, och att ingen av de skriftställare, som
skrivit om hans filosofi, ägt några möjligheter att riktigt
återgiva hans mening, vittnar om att han på sin ålderdom måste
ha känt sig mycket plågad av de många lärjungar, som studerat
hans skrifter, som lärt sig hans filosofiska teknik och grundligt
och dogmatiskt inhämtat hans läror, men icke gripits av hans
ande. Det är uppenbarligen på sådana lärjungar, som han tänker,
då han på ett ställe i Faidros låter Sokrates säga följande:
»Vad tycker du, Faidros? Om någon komme till din vän
Eryximakos eller till hans fader Akumenos och sade: ’Jag har
nu lärt mig vilka dekokter man skall använda på människor
för att göra dem varma och kalla, och vilka man skall använda
för att få dem att kräkas eller tömma magen på annat sätt, och
en mängd andra sådana saker. Nu förstår jag alltså läkekonsten
och kan undervisa andra i denna konst’. Vad tror du att de då
skulle säga?»
»Naturligtvis skulle de fråga, om han också förstår när och
på vilka människor han bör använda dessa läkemedel».
»Och om han då svarade: ’Det har jag aldrig tänkt på, ty sådana
saker bör ju den sjuke själv avgöra’. Vad skulle de då säga?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
