Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - Avbetalningsaffärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 491
det är för mening därmed. I själva verket är nämligen detta fall i
hög grad parallellt med det som gäller driftskredit. Den blivande
äkta mannen har förmodligen tillräckligt mycket medel för den del
av kostnaden för möblemanget som kan räknas motsvara dess nytta
för t. ex. det närmaste året. Men han är icke kapitalist, och därför
kan han icke i nutiden komma ut med motvärdet till möblemangets
nytta under de följande femton, tjugu eller trettio åren som det är
avsett att räcka. T. o. m. om han köper det på avbetalning, är det
all sannolikhet för att han får komma ut med en hel del av
beloppet i förskott, d. v. s. att han i förväg får finansiera många
kommande års nytta av föremålet. Avvisar man det berättigade i
avbetalningsaffärer som ha varaktiga konsumtionsmedel till föremål, så
betyder det alltså att söka hindra folk från att komma i åtnjutande
av varaktiga föremål innan de hunnit göra sig till kapitalister. I det
nu tänkta fallet tvingar man det förlovade paret att gå miste om den
glädje och andliga behållning deras äktenskap kunde bereda dem
under tiden innan de hunnit spara ihop till sitt möblemang, och hur
man vänder det blir en sådan ståndpunkt föga mindre än oförsvarlig.
Det blir en viss gradskillnad men ingen artskillnad, om man väljer
till exempel ett värdefullt bokarbete, såsom Nordisk Familjebok.
Det är först när man kommer över till de ovaraktiga föremålen,
som invändningarna mot avbetalningshandeln få något principiellt
berättigande. I dessa fall har man den äkta och oförfalskade
konsumtionskrediten, ett åtnjutande av varorna innan de betalats och en
betalning av varorna sedan de försvunnit. Att detta under alla
tänkbara förhållanden skulle vara olämpligt vore visserligen för mycket
sagt; men däremot kan man ha goda skäl för uppfattningen, att det
gör mer ont än gott. Varorna konsumeras utan något klart
medvetande om vad konsumtionen kostar, och man kan våga tio mot ett
på att när betalningen i sinom tid skall erläggas, så ha vederbörande
en melankolisk eller förbittrad känsla av att icke ha fått valuta för
den svårighet betalningen vållar dem. Det finns alltså en i hög grad
berättigad kärna i föreställningen om konsumtionskreditens
olämplighet, ty endast genom att prestation och motprestation, njutningen
och dess kostnad, tvingas att sammanfalla i tiden, blir det möjligt
för flertalet människor i flertalet fall att disponera sina inkomster på
det sätt de vid moget övervägande och i längden själva anse ge dem
den bästa behållningen. Man kan därför sannolikt ha goda skäl till
sympati för strävandet att få bort avbetalningsaffärerna i exempelvis
kläder, eftersom betalningarna i detta fall ofta fördela sig över en
längre tidrymd än kläderna räcka.
Övergår man då till att fråga vad som kan göras för att bli av
med avbetalningsaffärerna på detta sistnämnda område, där de
sannolikt icke äro nyttiga, så finns det knappast något annat svar än:
ekonomisk uppfostran och nitisk verksamhet från kontanthandelns
företrädare, kanske framför allt från konsumtionsföreningarna. Ty
avbetalningsaffärerna äro ej ens i detta fall skilda från annat slag av
kredit, de som köpa kläder på avbetalning skilja sig i intet hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
