Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - Veckotidningar - Uppgörelsen i Sydafrikas flaggfråga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 DAGENS FRÅGOR
ningar infriats genom den veckotidning, Svart på vitt (Bonniers
förlag; redaktör: Sten Selander), som nu sett dagen. I stället för att
ge en lugnare, bättre underbyggd och mer fördjupad analys av dagens
händelser än dagspressen har det hela kommit att få en prägel som
visserligen i någon mån till graden men icke till arten skiljer sig från
de dagliga tidningarnas avdelningar »I marginalen», »Namn och nytt»,
eller hur namnen eljest lyda. En strävan att oavbrutet vara pigg och
spirituell snarare yppar än döljer det faktum, att skribenten har
ganska litet att säga, och var och en av de stora dagliga tidningarna
innehåller nästan i varje nummer mer som är värt att räddas från
dagsländans öde än vad som här bjudes. Det bästa som hittills skänkts
»Svart på vitt»s läsekrets är det påbörjade galleriet över samtida
svenskar, men det är långt ifrån tillräckligt för att motivera företagets
tillkomst. Antingen måste tidskriften omedelbart läggas om och komma
under ny eller åtminstone förstärkt ledning, eller också måste det
konstateras att en god idé förfuskats — att vi ha fått en ny
boulevardtidning med något högre litterära aspirationer än sina föregångare
men på intet sätt den komplettering till vår kulturella utrustning som
en veckotidning borde och kunde innebära.
Den 26 oktober var en fridens och försoningens
dag i det sydafrikanska parlamentets House of
Assembly. Premierministern general Hertzog redogjorde då för den
två dagar tidigare mellan honom och oppositionsledaren general Smuts
träifade uppgörelsen i frågan om Sydafrikas nya nationalflagga, och
Smuts betecknade denna uppgörelse som »lösningen av den sista bland
de stora rasfrågor, vilka söndrat Sydafrika i hundra år». Därpå
beslöts enhälligt andra läsningen av flagglagen, och husets ledamöter
begåvo sig in corpore till térummet. På tebordet tronade en av
valmännen i staden Standerton (Smuts’ valkrets) till justitieministern
Roos skänkt jättelik »fredskaka», i ljusröd glasyrskrift bärande
namnen på medlemmarna i Hertzogs ministär och i dess föregångare,
ministären Smuts’. Fredskakan förtärdes under skämt och gamman,
två dagar senare genomgick den ändrade flagglagen sin tredje läsning,
och en av de bittraste konflikter, som Sydafrikanska unionen haft att
utstå, var lyckligen bragt ur världen.
Striden hade ej gällt, huruvida Sydafrika skulle ha en egen
nationalflagga. Därom rådde hela tiden enighet, förutom möjligen i Natal,
där man i allmänhet var nöjd med Union Jack som enda officiell
flagga. Så mycket häftigare rasade sedan ett år tillbaka stridens
vågor om den nya flaggans utseende. Nationalistpartiets ytterlighetsmän
ville nog hälst ha helt blivit av med Union Jack i den nya flaggan.
För veteraner från boerkriget är Union Jack helt naturligt segrarens
märke, enligt en och annan hetsig folktalare rent av ett »slavmärke».
Regeringen, som representerar en koalition mellan nationalistpartiet
och arbetarepartiet, intog givetvis en moderatare hållning, men den
kunde ej undgå att påverkas av den renodlade nationalistopinionen,
och i dess första båda forslag till nationalflagga fanns ej någon plats
Uppgörelsen i
Sydafrikas flaggfråga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
