Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 5 november 1927 - Den romerska frågan under debatt - Samhällsomdaning i Mexiko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 503
Mussolini hittills ställt i utsikt är påvens nuvarande område, kanske
ökat med några jordremsor, med full äganderätt, men fortfarande
under italiensk suveränitet. Vad Vatikanen begärt är däremot en
suverän stat, om än aldrig så liten. Klyftan mellan
principståndpunkterna är sålunda alltjämt både bred och djup. Det nya och
historiskt betydelsefulla är emellertid, att båda parterna samstämmigt
uttalat sig dels för önskvärdheten av en lösning och dels för denna
lösnings åstadkommande genom direkta förhandlingar och avtal
mellan den Heliga stolen och italienska regeringen.
Den riktning som sedan 1917 innehar makten i
Mexiko kan närmast karaktäriseras som en
socialistisk nationalism. Den är nationalistisk framför allt i strävandena
att upprätthålla landets oberoende gent emot Förenta staterna och i
det ’ principiella hävdandet av den mexikanska regeringens
kontrollrätt över landets stora naturtillgångar, vilka privaträttsligt i mycket
stor utsträckning befinna sig i händerna på utländska intressen.
Socialistisk är den härskande riktningen däremot främst genom sin
strävan till socialisering av dessa stora naturtillgångar, vilka främst
bestå i mineralförekomster, framför allt bergolja.
Denna socialistiska nationalism har obestritt behärskat Mexiko
under presidenten Obregons ämbetsperiod (1920—24) och under hans
efterträdares, den nuvarande presidenten Galles’ regemente.
Det nya innehållet i mexikansk politik har emellertid knappast i
någon högre grad förändrat denna politiks så att säga tekniska sida.
Mexikos 28 stater leva fortfarande i mycket sitt eget liv och lyssna
gärna till lokala ledares lösensord. Centralregeringens makt är därför
alltid ganska prekär. I den mån den existerar representeras den så
gott som uteslutande av presidenten. Detta har gjort
presidentvalen till de avgörande vändpunkterna i landets historia, och härav har
även följt att alla vänner av den s. k. friheten fästa mycket stort
avseende vid den konstitutionella principen att en president icke skall
kunna omväljas. Författningen av år 1917 förbjuder också
omedelbart återval av en president. Sedan Diaz’ störtande 1911 har något
återval ej heller förekommit. Att låta presidenten omedelbart
återväljas skulle i mexikansk verklighet innebära att han återvalde sig
själv ända tills han störtades genom en framgångsrik revolt. Själva
valen äro nämligen en formalitet. Deras utgång avgöres av
innehavaren av den faktiska, mycket militärt betonade statsmakten. Under
dessa omständigheter kommer i Mexiko som i åtskilliga andra av det
latinska Amerikas stater armén i själva verket att spela rollen av en
sorts folkrepresentation. En förändring i folkopinionen tager sig
framför allt uttryck i armén och leder förr eller senare — vanligen sex
å tolv månader före presidentvalet — till en väpnad revolt. Med
revoltens öde avgöres även i praktiken presidentvalets utgång.
Den moderna teknikens — framför allt radions, motorismens och
flygväsendets — tillämpning på de militära och de administrativa
områdena har i Mexiko som annorstädes lett till en ökning av regering-
Sam
hällsomdaning i Mexiko.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
