Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Olösta gåtor. Av C. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLÖSTA GÅTOR
NÅGRA TANKAR OM BISMARCKSPROBLEMET
AV ENVOYÉN G. G. WESTMAN
Trots att så många skåp öppnats och brevbuntar brutits vilar
ännu på ett flertal punkter oklarhet över Bismarcks verk
och gåtfulla väsen.
Som bekant har Emil Ludwig i sitt föregående år utgivna verk
om Bismarck särskilt sökt tränga in i hans själs gömslen, ge en
bild av de förhärskande dragen i hans inre jag och därifrån söka
förklaringen till hans politiska inriktning och handlande. Ett i
hög grad fängslande framställningssätt, en skicklig
kombinationsförmåga och en rikedom av synpunkter utmärka detta arbete.
Bismarcks liv och gärning framställes med en dramatikers konst;
de olika scenerna växla med intensitet och livfullhet. Men då
ridån går ned, känner man sig ej fullt övertygad. Det glänsande
spelet griper och fångar, men tvivel väckes på en del ställen om
soliditeten i dess historiska halt.
Arbetet bär, som professor Böök i sina kritiska studier över
boken framhåller, en utpräglad politisk tendens. Det gäller att
ge en bild av Bismarck, som gör honom acceptabel i den nya
•republikanska och demokratiska societeten, och det är givet att
den tendentiösa behandlingen måste i viss mån ske på
saklighetens och objektivitetens bekostnad. Därmed är ej sagt att
Ludwig icke skulle ha lämnat ett även materiellt sett mycket
värdefullt bidrag till Bismarcksforskningen, men hans
effektsökande omdömen och slutsatser bli understundom ytliga och
missvisande, någon gång naiva.
Författaren har i ett senare uttalande ej helt dolt sin
belåtenhet med det mottagande hans synpunkter fått i det
socialdemokratiska Tyskland. Att dess press känt sig dragen till Bismarck
beror enligt hans påstående på att den med tillfredsställelse
accepterat hans lära, att »Bismarck hade en revolutionär själ, att
han ej vore tjänare, som det står i skolböckerna, och att han ej
föraktade sin klass mer än folket». I sin förkunnelse har
Ludwig även framhävt Bismarcks konservativa blod, och inför dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
