Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Olösta gåtor. Av C. G. Westman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 C. G. WESTMAN
vara understundom mycket tveksamma, anslutning fick Bismarck
den rörelsefrihet han behövde — diktatorsställningen — för
genomförande av verket. Det låg sålunda i hans uppenbara intresse
att monarkien ej nedsjönk till ett rent dekorativt arrangement
— fundamentet för hans politiska verksamhet skulle därmed ha
undandragits. Att han var monarkiskt sinnad behöver sålunda
ej med nödvändighet bero på någon ärftlig belastning. Även detta
var ett uttryck för hans realism. Säkerligen har han ej ett
ögonblick tvekat om vad som under hans verksamhet var den reella
faktorn: en stark preussisk konungamakt erbjöd oändligt mera
av säkerhet än ett demokratiskt underlag. Det måste för honom
ha varit en självklar och given utgångspunkt.
Med rätta har Ludwig fäst mycket avseende vid Bismarcks
förnekande av vissa av de gamla konservativa idealen. Detta
kommer redan ’till uttryck i den bekanta korrespondens, som han
under sin Frankfurttid förde med sin introduktör i diplomatien
general v. Gerlach. Den kastar samtidigt den klaraste belysning
över Bismarcks politiska uppfattning som rikets förste minister.
Huvuddragen förtjäna att återgivas.
Enligt Gerlach.» och hans meningsfränders åskådning var den
europeiska stabiliteten, och särskilt Preussens, beroende på den
legitima monarkien, och upprätthållandet inom Europa av de
konervativa principerna var av universell hållbarhet. Det var en
moralisk plikt och en gudomlig lag att bekämpa revolutionen.
Under det att Österrike och Ryssland följde de sunda principerna,
framstod Frankrike som motsatsen till vad som var heligt och
stabilt — det var revolutionärt.
Bismarck framhöll emellertid att intressena voro viktigare än
principerna. Överenskommelser mellan makter voro av
temporär natur. En uppgörelse med Napoleon var ingen kapitulation
inför revolutionen, men kunde vara ett tillgodoseende av
Preussens intressen. Och för att säkerställa dessa intressen skulle en
överenskommelse med djävulen själv, om den vore önskvärd, göras
med lätt samvete. Österrike var en hel del värre än det utgav
sig för att vara. Eftergifterna mot Österrike svarade ej mot
Preussens intressen. »Jag upplevde en gång», heter det i ett brev, »att
en greve så och så begärde skilsmässa från sin fru efter det han
påträffat henne, en fore detta konstryttarinna, tjugofyra gånger
i flagrant äktenskapsbrott; han blev av sin advokat berömd som
ett mönster av galant och överseende äkta man, men med vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
