Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det politiska partiväsendet i Sverige. Av Viking Källström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524 VIKING KÄLLSTRÖM
kamrar, av vilka den andra grundades på lika, visserligen av
census inskränkt valrätt. Olika representationsrätt för stad och
land i förening med stor social konformitet och överensstämmelse
i önskemål och strävanden hos den nu politiskt så mäktig vordna
hemmansägareklassen, reformens egenskap av kompromiss och
annat innebar frö till partibildningar. Ehuru 1866 års val helt
saknat partifärg, blev dock »organisationsriksdagen» 1867
grundläggande för partiuppställningen under omkring två decennier.
Det bäst organiserade och politiskt mest betydelsefulla av
partierna blev det av Arvid Posse och Emil Key grundade och ledda
lantmannapartiet. Ehuru det tidvis ådagalade ett visst intresse
för demokratiska reformkrav, framstod partiet i stor sett som ett
rent klassparti, vilket snart omfattade praktiskt taget alla andra
kammarens landsbygdsrepresentanter och så småningom fick en
filial i överhuset. Övriga riksdagspartier från denna tid voro i
allmänhet mera löst organiserade. I andra kammaren fanns en
av stadsrepresentanter bestående, mot lantmannapartiets politik
fientlig fraktion, snart nog benämnd »intelligensen», längre fram
centern och slutligen nya centern (vilket då betydde centern i
riksdagen), och vidare de ny liberala (från 1868), vilkas program,
utlagt bl. a. i de »15 brev», som 1867 publicerades av den mest
kände partimedlemmen, Adolf Hedin, gav uttryck åt den
radikalism, som kännetecknat de s. k. Örebromötena 1849/50. I
första kammaren voro partilinjerna ännu mer otydliga än i den
andra. De ganska jämnstarka huvudgrupperingarna voro vid
1870-talets början kompromisspartiet (ungefär sammanfallande
med det s. k. skånska partiet), sammansatt av det nämnda
lant-mannapartistiska annexet och centern, samt vid sidan därav en
aristokratiskt-ämbetsmannamässigt färgad högerfraktion.
Redan 1880 hade tullskyddssystemet börjat vinna anhängare
i riksdagen, och den s. k. Rundbäckska fraktionen av
lantmannapartiet genomsyrades under intryck av de begynnande dåliga
konjunkturerna för det svenska jordbruket allt mer av den nya
läran. Protektionisterna började vinna röster på landsbygden,
och man sökte förgäves hindra lantmannapartiets sprängning
genom att medgiva de enskilda partimedlemmarna att i tullfrågan
rösta efter personliga åsikter. Då samtidigt första kammaren
började antaga en protektionistisk prägel, blev tullskyddets seger
blott en tidsfråga. Den första kraftmätningen ägde rum 1882,
då franska handelstraktaten skulle förnyas. Visserligen gåvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
