Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Det politiska partiväsendet i Sverige. Av Viking Källström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 VIKING KÄLLSTRÖM
slags förriksdag av partimedlemmarna för preciserandet av
ställningen till försvarsfrågan, och vid första sammanträdet vid varje
riksdag brukade Posse hålla programmatiska anföranden. Redan
1872 skall lantmannapartiet i andra kammaren ha förberett listor
med lämpliga senatorskandidater att kringsändas till landstingen.
I stort sett utmärktes de första riksdagsmannavalen under det
nya representationsskicket av utpräglat politiskt lugn, vilket var
förklarligt, då i allmänhet varken på land eller i stad några
rivaliserande partier tävlade om valmännens gunst, allt medan
statsskeppet lotsade sig fram i politiskt dödvatten.
För partiväsendets allmänna utveckling under 1800-talets sista
årtionden spelade tre stora politiska frågor, vilka för övrtgt hade
ett påtagligt samband med varandra, en avgörande roll. De voro
rösträtts-, försvars- och tullfrågorna. De två förstnämnda
utgjorde det viktigaste temat i den redan före år 1870 framträdande
folkmötesrörelsen. Det var emellertid i Stockholm med dess
jämförelsevis pulserande politiska liv, som en ny tids partianda
först på allvar gjorde sig märkbar. För dess introducerande torde
en del anglosachsiskt influerade frikyrko- och nykterhetsmän ha
haft en viss betydelse. Det tillfälle, då den »demokratiska
apparaten» för första gången allmänt sattes i rörelse, var vid valen
1884, då högern förlorade huvudstaden till vänstern. En mäktigt
bidragande orsak var helt säkert den senares överlägsenhet med
avseende på organisation och teknik. En mäktig allians mellan
liberala, frikyrkliga och godtemplare ingicks, och i juli nämnda
år bildades Stockholms liberala valmansförening för att samla
medel till, ordna och leda valrörelsen. En liberal valkommitté,
som arbetade i det tysta, samlade trådarna i sin hand. Sedan
en primär nominering av kandidater företagits, gjorde man sig
underrättad om de påtänktas åsikter, varpå möten höllos för
dessas tillkännagivande för valmännen och för personligt
bekantgörande. Vid dessa kunde eventuellt nya kandidater föreslås,
och diskussionen om kandidaternas lämplighet fortsattes ännu
en tid. Slutligen höllos provval, varefter de, som fått det högsta
röstetalet, uppfördes på föreningens vallista och understöddes
på allt sätt. Själva valagitationen bedrevs på amerikanskt
»markt-schreieraktigt» sätt. Listan rekommenderades genom tal, annonser
och affischer. Själva valdagen foro åkardroskor med annonsfanor
omkring på gatorna, och »beskäftiga ordnare» gingo ur hus i
hus för att driva meningsfränderna till valurnorna. Här har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
