Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett syriskt Pompeji. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SYRISKT POMPEJI 533
främste kännaren av den senromerska, av Orienten påverkade
kulturen, professor Franz Cumont., som nu framlagt resultaten
på ett mönstergillt sätt i ett stort och rikt illustrerat verk,
Fouilles de Doura-Europos, 1922—23, Paris 1926, det
viktigaste bidrag, som på länge lämnats till utforskandet av den
grekisk-orientaliska världen och dess inflytande på den
senromerska kulturen.
Vikten av dessa problem behöver icke särskilt framhävas. Vi
veta, att efter Alexander den stores erövring av östern grekisk
kultur utbredde sig över Orienten, åtminstone på ytan, och vi
veta, att orientaliska åskådningar och seder översvämmade det
romerska riket under kejsartidens senare del, men om de länder,
som ligga just på korsningslinjen mellan Medelhavskulturen och
Orienten och som spelat huvudrollen i denna världshistoriskt
viktiga process, var vår kunskap ytterst bristfällig. I synnerhet
framträder detta vid en jämförelse med Egypten, om vars
förhållanden vi äga en detaljerad kännedom genom talrika
undersökningar och fynd, framför allt av papyri. För orientalismens
framträngande i Europa har emellertid Syrien haft en vida större
och mera bestämmande betydelse än Egypten; där äro
källsprången att finna till en av världskulturens viktigaste
företeelser.
Då Alexander den stores rike sönderföll, kommo Syrien,
Babylonien och Persien under Seleukidernas härskarehus; deras
välde inskränktes emellertid allt mera, tills slutligen endast
Syrien återstod, och detta land kom år 64 f. Kr. under Rom, medan
Babylonien tillhörde det persiska rikets arvtagare, partherna. I
motsats mot de grekiska härskarna i Egypten ha Seleukiderna
anlagt talrika grekiska och makedoniska kolonier, som erhöllo
en viss självstyrelse. Dessa grekiska kolonier, utströdda som
öar i det vidsträckta orientaliska folkhavet, voro de grekiska
härskarnas främsta stöd, och i dem försiggick den skickelsedigra
sammansmältningen mellan grekisk och orientalisk kultur. Hur
den avlopp, lära vi känna i Doura-Europos.
Doura är det gamla semitiska namnet för det moderna
Sali-hiyeh; det betyder helt enkelt »borg». Redan den förste
Seleu-kiden grundade här en makedonisk koloni, som erhöll namnet
Europos efter den makedoniska stad, i vilken han var född. På
Eufrats stränder, som nu äro nästan öde, men då voro väl
bevattnade och odlade, erhöllo kolonisterna jordlotter. Från denna
40. Svensk Tidskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
