Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 12 dec. 1927 - Svensk självkännedom - Politisk porträttkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 575
förligt mäktigaste och mest vittutgrenade ämbetsverk hette ju under
den frihetens tid, som numera allt oftare kan framdragas som
exempel, Riksens Ständer. Av synnerligt intresse är justitierådet
Alexandersons påpekande, att det senaste halvseklets allmänna lagstiftning i
stor utsträckning hämtat sina rättstankar från de vidtomfattande
liberala, av upplysningsidéer genomsyrade lagförslagen under 1800-talets
första decennier. Karl-Johans-tidens förkättrade konservativa
ultraism lät dock lagkommittén med dess notoriskt radikala drivande krafter
i lugn och rö utarbeta dessa betydelsefulla reformförslag.
Sammelverk som detta senaste hava mycket att lära särskilt ett
om sig själv föga frågande släkte. Fortfarande gälla med oförminskad
styrka Ernst Carlsons reflexioner vid debatten i andra kammaren 1898
om det föreslagna Sverigeverket, att felande självkännedom bidrager
till svenskens påfallande brist på företagsamhet och flathet inför allt
utländskt med ty åtföljande försagdhet, då det gäller vårt eget land
och yttringarna av svensk kultur.
Publikums mening om böcker stämmer som bekant
icke alltid med recensenternas. Så vitt på de senare
ankommer, ha vi sällan mött en fullständigare boksuccés än dr Knut
Hagbergs essaysamling Världens barn. Det är uppriktigt att hoppas,
att anmälarna i detta fall lyckas övertyga den bokköpande
allmänheten, ty boken i fråga är ett dristigt företag, och den vore väl
förtjänt av framgång.
Ett dristigt företag därför, att den ägnats åt en litterär genre, som
knappast förut varit odlad här i landet, den politiska porträttkonsten.
Åtminstone icke på senare tid och under äldre skeden ej med samma
förening av allvar och talang. Vad veta vi egentligen om de politici,
som en ^gång med sina namn fyllt världen eller åtminstone den vrå
av världen, där vår egen tillvaro förflyter? Levnadsår och ett par
märkliga data samt en eller annan ivrig beundrares eller hätsk
motståndares omdömen — det brukar vara det allra högsta, men ofta
blir det betydligt mindre, de flesta äro tomma namn, på sin höjd
förbiskymtande skuggor. Och gäller det om våra egna, så gäller det
än mera orn utländska statsmannagestalter. Ty historien är
åtminstone efter nu rådande svensk uppfattning antingen torr och tråkig
kronologi eller pikant skvallerkrönika, och i ingendera finns det som
regel plats för verklig kännedom om dem, som ledde världens öden.
Ju mera världen demokratiseras, desto snävare blir utrymmet åt
personligheterna och desto mera mekanisk domen över dem: efter
eskato-logisk metod sker där en uppdelning i får och getter, de flesta
nummerkarlar, på ena sidan också några helgon, som skola
reservations-löst dyrkas, på den andra några fulländade skurkar, som lika
oförbehållsamt förvisas till den yttersta fördömelsen. Vad folk verkligen
varit, velat och verkat, därom frågas icke, blott efter vad härskande
åskådning genom sina erkända språkrör förklarar dem för.
Det verkar då nästan förbluffande, när en författare tar sig före
att berätta om diverse döda och levande personligheter och berättar,
Politisk
porträttkonst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
