Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - De akademiska studiernas reformering. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 ELI F. HECKSCHER
framställa frågpr eller så att den förre påkallar åhörarnas
medverkan. Detta kan också ske på två olika sätt, antingen genom
avbrott i föreläsningarna eller genom diskussion och klargörande
av dunkla punkter omedelbart efter föreläsningarnas slut. Tyvärr
är de svenska studenternas blyghet ofta så stor att de ej komma
sig för med att framställa frågor eller ens att svara på frågor
som framställas av andra. Men en sådan blyghet utgör knappast
någon nationell tillgång, och det vore skäl att söka bekämpa
den, vilket knappast ligger utom möjligheternas område.
Men ännu betydelsefullare äro som regel de verkliga övningarna,
och det förefaller som om de allt mer borde utvecklas till den
normala undervisningsformen, så att tillstånd skulle behövas för
att utbyta dem mot föreläsningar, i stället för tvärtom. De kunna
i de flesta vetenskaper ordnas såväl för de nykomna studenterna
som för alla följande stadier av allvarligt akademiskt studium.
För professorerna själva är deras gagn visserligen ingalunda givet,
ty övningsledare tvingas vanligen att kasta sig från det ena
ämnet till det andra och hindras därigenom i hög grad i sitt eget
vetenskapliga arbete, även om övningarna ofta kunna verka
stimulerande på ledarens vetenskapliga uppgifter. Men för
studenterna ha övningarna nästan alla de fördelar som föreläsningarna
sakna, och den akademiska undervisningen är ju dock till för
studenternas1 skull och icke för lärarnas; sitt vetenskapliga arbete måste
professorerna under nuvarande förhållanden i första rummet
bereda plats vid sidan av undervisningen och under de långa
mellan-terminerna.
Härmed skall ingalunda vara sagt att övningar utgöra någon
enkel lösning av den akademiska undervisningens problem. De
bli endast alltför lätt uppläsning av längre eller kortare krior om
något mycket speciellt ämne som ej intresserar övriga deltagare
och därför endast föranleder mer eller mindre obligata
diskussionsinlägg samt till sist ett ganska fristående anförande av
övningsledaren. I så fall äro de ganska givet missbrukade, ty de betyda
då att utbyta professorernas undervisning mot studenternas —
och det är sällan något framsteg. Övningar måste mer eller
mindre ordnas som problemdiskussioner och alla deltagare ställas
inför uppgiften att bidra till problemens lösning. Uppenbarligen
ställer detta stora anspråk på sieminarieledarens förmåga, och om
ej alla deltagare, han själv inbegripen, från början på jämlik fot
samarbeta till det uppställda målet, förfelas uppgiften ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
