Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Humanitetsreligion och kristendom. Av John Cullberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändamål. Kristendomens övervärldslighetsanspråk har överförts
till det plan, där det direkt kan iakttagas såsom
verklighetsuppfattning och livsvärde. Den kristna grundsynen kan
rättfärdigas endast om vi kunna visa, att medvetandet om gränsen
är väsentligt för allt mänskligt liv, det som gör människan till
människa.
Och härifrån vända vi oss till humanitetsreligionen för att även
beträffande den söka skönja några väsentliga konturer. Till en
början kan det vara skäl att erinra om att vi här ingalunda
stå inför något egentligt nytt i de västerländska
livsåskådningarnas historia. Humanitetsreligionen har i själva verket mycket
förnämliga anor att peka på. Den är en gammal aristokrat,
som i likhet med många andra ståndsbröder på det yttersta i
dessa dagar lämnat sin avskilda förnämitet och sökt
anknytning till de breda lagren inom vårt släkte. Om vi inte vilja gå
tillbaka ända till den klassiska hellenismens mänsklighetskult,
måste vi åtminstone stanna vid dess s. k. pånyttfödelse i
renässansen. Här vaknade en omedelbar, inomvärldslig livskänsla
och livsglädje, som var fullt medveten om sin motsättning till
den traditionella kristendomens ideal. Man vände sig energiskt
mot vad man kallade den kristna världsflykten och sökte skaffa
utrymme åt idéer och makter, som inom medeltidskyrkan hade
förkvävts. Mot den asketiska moralen och självuppgivelsen
sökte man sätta modig självhävdelse, mot kristendomens
samling kring det enda nödvändiga mångsidig kraftutveckling. Men
den aristokratiska grundinställningen begränsade
renässanskulturens verkningsområde. Den modiga självhävdelsens och den
mångsidiga kraftutvecklingens djupaste spår sattes i den stora
konstens i allmänhet endast för de få tillgängliga värld. Inom
politiken tog den sig som bekant uttryck i ett tyrannvälde, som
i hänsynslöshet icke stod den medeltida feodalismen efter. Även
den nya blomstringstid, som renässansidéerna upplevde vid
1700-talets slut, berörde trots sin vidare syftning en jämförelsevis
liten krets. Nu var det emellertid, som humanitetsreligionen
genom Goethe fick sin allsidigaste och mest geniala
utformning. Det mänskliga i hela dess rikedom och härlighet blev
självt det gudomliga. Från Goethe härstammar också den
grundsats, som uttalad eller outtalad ligger till grund för alla de
företeelser, som vi här sammanfattat under beteckningen
humanitetsreligion: Der Zweck des Lebens ist das Leben selbst. Livets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
