Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Regeringen och 1925 års försvarsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 75
Detta är en sida av saken. Men andra sidan är den, att Sveriges
folk blivit grundligt lurat — något annat uttryck kan icke användas
— i fråga om den effektivitet i försvarsordningen, som blivit utlovad
genom 1925 års beslut. I belysningen av årets statsverksproposition
stå de då uttalade fraserna och försäkringarna mera tomma och
innehållslösa än någonsin tillförne. Avsiktligt vilseförande är ett hårt
omdöme, men man har, som av det följande skall framgå, svårt att finna
ett mot förhållandena mera passande uttryck, då man jämför det som
utlovats med det vi i verkligheten ernått.
Sidor och ark skulle lätt nog kunna fyllas med bevis på riktigheten
av det nu sagda; här må vara nog att endast framdraga två av de
viktigaste fallen: frågorna om kategoriklyvningen beträffande de
värnpliktige samt om den materiella utrustningen.
Klart och högtidligt försäkrades av dem, som inför framtiden
alltjämt komma att bära ansvaret för 1925 års nedrustning, att de —
inom den fastställda ramen — ville utvinna största möjliga effektivitet.
Dessa försäkringar borde enligt vanliga begrepp innebära, att man
först och främst skulle avhjälpa de uppenbara brister — tidigt nog
förutsagda — vilka visat sig vidlåda den nya organisationen. I intet
fall har detta skett. Vad beträffar kategoriklyvningen, infördes
denna för vår historiska tradition och för vårt rättsmedvetande
främmande princip under förespegling, att den mindre del av våra
värnpliktige, som finge erhålla verklig militär utbildning, därigenom skulle
kunna få ägna sin tid uteslutande åt denna. Den nödvändiga
handräckningstjänsten skulle — hette det — helt ombesörjas av den s. k.
ersättningsreserven. På sådant sätt borde de under provisorieåren
före 1925 tillämpade utbildningstider, vilka redan av försvarsrevisionen
stämplats såsom allt för otillräckliga för danandet av en fältduglig
soldat, kunna anses tillfyllest, jå, befrielsen från all handräckningstjänst
ansågs t. o. m. kunna motivera en ytterligare minskning av den redan
orimligt förkortade utbildningstiden med ytterligare 25 dagar.
Beträffande huvuddelen av de värnpliktige framhöll en medlem av den
nuvarande regeringen, att »den renodlade militära utbildning, som avses
att ligga i dess& 140 dagar, innebär avgjort ett framsteg utöver nu
gällande 165 dagar». Och den fungerande försvarsministern tvekade
icke att »bestämt säga, att den utbildning, som kan givas enligt
provisoriet, sådan den för närvarande är anordnad, är mycket sämre än
den utbildning, som bör kunna meddelas enligt den anordning, som
är tänkt i utskottsförslaget».
Det anförda må räcka som exempel på tendensen i de givna
förespeglingarna. Huru ha då förhållandena gestaltat sig i praktiken? —
Enligt vad i högermotionen till årets riksdag framvisas, hava under
det gångna utbildningsåret allenast vid infanteriet icke mindre än
504,757 handräckningsdagar måst fullgöras av till linjetjänst uttaget
manskap. I själva verket innebär detta, att en sjättedel av
utbildningstiden för linjetjänst vid infanteriet åtgått till
handräckningsgöro-mål. I årets remissdebatt ha även framdragits en del drastiska exempel
på, huru s. k. linjetjänstare på sina håll måst göra mera handräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
