Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20 jan. 1928 - Regeringsskiftet i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 DAGENS FRÅGOR
gram, och av deras regeringsdeklaration har, enligt vanligheten kan
man väl säga? det mesta stannat på papperet. Den avgångna
ministären räknar sig till förtjänst, att den dels lyckats lösa för
socialdemokratien viktiga frågor — amnestien bl. a. —, dels kunnat
genomföra en viss lättnad i den indirekta beskattningen och förmått genom
sitt budgetförslag angiva i vilken riktning vänstern önskar att
utvecklingen skall gå. Parlamentariska motgångar och svårigheter hade
regeringen hela tiden att kämpa mot. Den häftiga interpellationspolitik,
som oppositionen från början inlett, fortsattes ju även under hösten.
En särskild svårighet hade regeringen att bekämpa genom olika
arbetskonflikter under årets lopp. Det strejkhot, som berörde
träförädlingsindustrien avvärjdes under våren, men metallarbetarkonflikten
tillskärptes och ledde till lockout, som förklarades i maj och pågick
ända in i december. Det är klart att en socialdemokratisk regerings
läge gentemot massorna under dessa förhållanden icke var angenämt.
Vad relationerna Sverige—Finland beträffar kan en hel del konkreta
vinster antecknas. Ett handelsfördrag undertecknades i sistlidna
december, beslut om en telefonkabel och om ökning av veckoturerna
mellan Stockholm och Åbo fattades, ett avtal om laxfiske uppgjordes
och godkändes under denna regeringstid. Att dessa handlingar varit
ägnade att stärka banden mellan de båda länderna är otvivelaktigt.
Det skall naturligtvis icke förnekas att den första socialdemokratiska
regeringen i Finland begått misstag och gjort sig skyldig till oriktigheter.
Emellertid anses dess regeringstid i många avseenden såsom lycklig.
Regeringens inrikespolitiska roll, fastslåendet av det
socialdemokratiska partiets regeringsvillighet och regeringsduglighet, har naturligtvis
för Finland varit av största betydelse. I det politiska spelet har
härigenom en ny faktor tillkommit, möjliggörande nya
kombinationer. Det s. k. samarbetet med svenska folkpartiet har
säkerligen, under valstridens hetta, överdrivits på finskt håll. Det svenska
partiet har visserligen stött regeringen men detta har egentligen
skett, när det gällt ett parlamentariskt förtroendevotum, icke
konkreta vänsterfrågor, då rösterna upprepade gånger givits mot
regeringen. Man frågar sig, vilken verkan detta svenska folkpartiets
stöd åt socialdemokratien utövat å de finskspråkiga partierna. Då
det finsknationella agrarpartiet nu bildat sin regering — med svaga
krafter i allmänhet — tog denna i regeringsprogrammet avstånd från
förtryck av den språkliga minoriteten. Gentemot den
socialdemokratiska ministärens positiva löfte om tillgodoseende av den
svenskspråkiga befolkningens intressen är detta visserligen icke så mycket. Men
i sitt slag är det dock måhända ett symptomatiskt tidens tecken, dels
häntydande på en rättning åt vänster för agrarpartiet, och, kanske
just härigenom, dels ett sådant uppmärksammande av den språkliga
minoriteten, som icke från detta håll officiellt varit möjligt för ett
halft år sedan.
Agrarregeringens parlamentariska bas är ännu snävare än
föregångarens, och molnen hava ända sedan regeringens första timma stått
mörka och hotande över densamma. Dess mottagande i pressen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
