Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Svensk folkminnesforskning och dess nutidsläge. Av Hilding Celander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 HILDING CELANDER
»folklivs- och folkminnes-arkiv». Vilka skälen härtill ha varit>
därom svävar man hittills i okunnighet. Möjligen kommer man
att åberopa riksdagens kända obenägenhet att skapa »delvis nya
institutioner» (som Stockholms-humanisternas uttalande vädjade
till). När det gällde anslag till utforskningen av Kinas
förhistoriska kultur förspordes dock ingen sådan obenägenhet mot nya
uppgifter för svensk forskning. Men det var ju också något
helt annat än svensk bondekultur! — Och för övrigt, för att
tala rent ut: är det något »nytt» att svenska staten genom fasta
anslag understöder utforskningen av den mest försummade sidan
av svensk folkkultur, så är detta förhållande sannerligen inte
något skäl emot, utan det allra starkaste skäl för att ett dylikt
understöd nu äntligen ges — i elfte timman!
Trots alla besvikelser har man svårt att tro, att även Sveriges
riksdag alldeles skall ha glömt, vad den år 1919 i en skrivelse
till konungen uttalade om nödvändigheten av skyndsamma
åtgärder för ett planmässigt och allsidigt tillvaratagande av vår
döende allmogekulturs sista kvarlevor — även om dessa
åtgärder skulle kräva »betydande anslag». Sveriges nuvarande
»folkliga» regering tycks visst ha glömt detta — trots alla
påminnelser, ännu helt nyligen. Men detta fritager icke riksdagen från
det ansvar inför framtiden, som det skulle innebära att lämna
åt sitt öde den ur nationell synpunkt angelägnaste av alla nu
föreliggande forskningsuppgifter. Intet uppresande av dyrbara
nationalmonument, hur många och stolta som helst, kan
uppväga en sådan likgiltighetens försyndelse gentemot det, som dock
utgör den innersta själen i vårt folkliga kulturarv. Att hänvisa
till framtiden går inte längre. Framtiden förmår inte gottgöra
vad som nu försummas. Den kan endast döma det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
