Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Litteratur - Svensk lyrik 1927. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe - Bertil Malmberg: Slöjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140 LITTERATUR
cirka hundra år sedan gick och halvsvalt just i den stad, där skaldinnan
lever — jag menar Vitalis. Den inledande cykeln i Härdarna är en
samling kärleksdikter med en egen blek intensitet i de flämtande
rytmerna, och med de skiftande stämningarna omslutna av Upsalaslättens
vintriga ödslighet. Det är den gamla kärlekskampen med begäret att
offra och behovet att få, som ger dessa dikter deras spänning och
rörelse. Samlingen innehåller för övrigt en del lidelsefulla personliga
bikter av annan art, en del naturlyrik och — vilket inte är det minst
viktiga —• några dikter med fornnordiska motiv. Skaldinnan har tidigare
med framgång prövat sina krafter på denna vanskliga genre, och hon
visar än en gång, bl. a. med den ganska monumentala »Torkel Tyre»,
som väl blir en riktig antologidikt, att hennes diktarfantasi berörs på
det rätta sättet av förmågornas anda. Karin Boyes poetiska stil är
korthuggen och kantig, och hon liksom hamrar fast orden, rädd att något
skall flyta för mjukt förbi. Hon är originell i diktion och bildval. I en
del dikter på fri vers tycker man sig dock skönja ett inflytande från
Edith Södergrann, den i unga år bortgångna finländska diktarinnan,
vilkens expressionistiska stil nu imiteras hejdlöst i Finland, utgörande
ett allvarligt hot mot den gamla ädla verstraditionen i detta vårt
broderland. Hur långt Karin Boye kan nå visas av den lilla dikten »I
rörelse», som både har melodi och aforistisk skärpa:
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd —
men det är vägen som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.
Bertil Malmberg har en omfattande poetisk produktion bakom sig.
Han var en av de siste nya poeter som C. D. af Wirsén hann välsigna,
och han har i volym på volym burit fram de praktfullaste verssmiden,
tunga sakrala kärl skimrande av guld och ädla stenar. Sedan
Stagnelius dagar har vår lyrik knappast uppvisat dikter som ifråga om
utstyrselns rikedom kunnat mäta sig med Bertil Malmbergs fosterländska
eller antika kompositioner. Tiden har så småningom blivit okänslig för
att inte säga orättvis mot retorisk poesi av denna art. Det måste dock
pointeras att Malmbergs dikt när den var som bäst röjde en
form-begåvning av ovanliga mått och att den dessutom hade sitt eget,
måhända mångordiga patos. I den samling som skalden förra året
utgav, Slöjan (Albert Bonnier), möter man intet av den gamla glan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
